Aftonbladet – 7 oktober 1854, sida 3

aktning, svarade hon lungt, och det är mycket naturligt att ni så gör. För en gentleman, som sett så mycket af verlden, var detta ett temligen skymfigt nederlag och han tänkte: Hur i Guds namn skall jag förstå detta?, Jag hör af mr Bounderby att ni tänker egna er åt ert fäderneslands tjenst. Ni har peslutat, sade Louise, som ännu stod framför honore på samma ställe der han först stannat — i hela den underliga motsägelsen mellan sin sjelfbeherskning och sin synbart besvärade hållning. — Ni har beslutat att visa hationen en utväg ur alla dess svårigheter. På min heder, nej, mrs Bounderby,, svarade han skrattande. Jag vill ej inför er gifva mig ett sådant sken. Jag har sett litet här och der. Jag har funnit det alltsarmans atan allt värde, såsom alla gjort och såsons några erkänna, andra icke; och jag ämnar nu representera er ärade faders åsigter — emedan jag, uppriktigt sagdt, ej har några andra att välja på och lika gerna kan understödja dessa som några andra., Har ni då inga egna åsigter? Louise. Jag har icke så mycket ens gom den ringaste förkärlek för någon åsigt i be håll. Jag örsäkrar er att jag ej fäster den minsta vigt vid någon åsigt. Resultatet. af de mångahanda slag af ledsnad jag genoragått är den öfverygelsen (så framt ej öfvertyge ise är ett alltör kraftigt ord för att beteo gna den likgilga och tröga mening jag, b yser om saken), utt det ena slaget afideer g jemnt upp lika mycket gagn och lika myr ken skada som det undra, Det finns en. enge 1sk familj md ett örträffligt italienskt:valar ,3k: Hvad som skall ske, skall ske. Det ärr ten enda sanning som ir värd någonting.. frågade (Varte. följer.)