Aftonbladet – 7 oktober 1854, sida 3

nom i förbindelse med någon af våra grannstäder. Ni ser, mr Harthouse, att min hustru är yngre än jag. Jag vet ej hvad det var hon såg hos mig som förmådde henne att taga mig; men något måste hon visst ha sett hos mig,-eljest hade hon naturligtvis icke tagit mig. Hon är i besittning af en hel massa kunskaper i politik och mycket annat, hvilka kostat ej så litet, och om ni öriskar proppa i er någonting sådant, så vet jag sannerligen ingen bättre rådgifvare att hänvisa er till än Lou Bounderby., Till en angenämare rådgifvare eller någon, af hvilken han säkrare kunde lära, kunde mi Harthouse aldrig hänvisas. Nåja, sade Bounderby, om ni är fallen för komplimenter, kan ni här göra goda affärer, ty ni behöfver ej frukta några konkurrenter. Jag har aldrig befattat mig med att lära komplimenter, och jag ger mig icke ut för att förstå mig på konsten att säga sådana. Uppriktigt sagdt, så föraktar jag dem. Men er uppfostran var helt olika min. Min var rama verkligheten. Ni är en gentleman, och det ger jag mig inte ut för att vara. Jag äl Josiah Bounderby af Coketown, och det är mig nog. Men ehuru jag inte bryr mig om fina maner och förnäm börd, så har måhända Lou Bounderby den svagheten. Hon har ej vuxit upp under samma gynnsamma förhållanden som jag, — ogynnsamma skulle ni måhända kalla dem, men jag kallar dem gynnsamma — och derföre skall ni måhända ej se era talenter helt och hållet bortslösade., Mr Bonnderby,, sade Jem i det han småleende vände sig till Louise, är ett ädelt djur i det fria naturtillståndet och helt och hållet fri från det ok, hvari en sådan slaf af de konventionella formerna som jag släpar och trälar., Ni visar mr Bounderby särdeles mycken