Aftonbladet – 7 oktober 1854, sida 2

jag har ännu aldrig i mitt lif blifvit så förvånad. Det tycktes verkligen göra intryck på ho-: nom, så vidt det var möjligt att någotkunde göra det. Han såg under en hel fjerdedels minut på mrs Sparsit och tycktes under denna tid alldeles betagen af öfverraskning. nJag försäkrar er, mrs Powler,, sade han derpå, mycket svag och matt, att fadrens väsen förberedde mig på någonting sträft och stenhårdt; jag är er derföre i högsta grad förbunden för det ni tagit mig ur en så absurd villfarelse. Förlåt min närgångenhet. Mycken tack! Farväll) Han gick bugande sin väg, och gömd bakom gardinen såg mrs Sparsit honom släpa sig utför gatan på dess skuggsida, följd af hela stadens blickar. Hvad tyckte du om den främmande herrn, Bitzer? frågade hon denne, då han kom in för att duka af. Öder en hel hop pengar på sin klädsel, madame., Man måste dock medge att den är mycket smakfull,, sade mrs Sparsit. Ja, madamen, svarade Bitzer, om det eljest är någonting som är värdt att öda pengar på.n Och dessutom, fortfor Bitzer, medan han aftorkade bordet, ser han mig ut att spela. Det är omoraliskt att spela,, sade mrs Sparsit. Det är löjligt och enfaldigt, madame, emedan spelare kunna förlora. Antingen det nu var hettan som hindrade mrs Sparsit från att arbeta, eller hennes hand var trött, nog af, hon arbetade ej den afto nen. Hon satt vid fönstret, då solen begynte att gå ned bakom röken; hon satt der dä röken blef glödande röd, då färgen försvann lerifrån, då mörkret tycktes stiga långsamt