Aftonbladet – 7 oktober 1854, sida 2

upp från jorden och smyga sig uppåt, uppåt, upp på taken, på kyrktornen, på spetsen af fabriksskorstenarne, upp till himlen, Utan ljus i rummet satt. mrs Sparsit vid fönstret, med händerna i kors, utan att synnerligt ge akt på aftonens ljud : pojkarnes skrik, hundarnas skällande, de förbigåendes steg och röster, de hesa utropen på gatorna, träskornas slamrtande mot gatan när det var deras tid att gå förbi, tillslutningen af butikluckorna. Först då Bitzer anmälde att hennes souper var färdig, vaknade mrs Sparsit ur sina drömmar och förde sina tjocka svarta ögonbryn — som emellertid blifvit ordentligt krusiga af de djupa tankarne, så att ett strykjern behöfts att jemna ut dem — en trappa upp. O du våp! sade mrs Sparsit, då hon satt ensam vid sin aftonmåltid, Fvem hon menade dermed, sade hon ej; men hon kunde svårligen hafva menat kalfbressen. ADERTONDE KAPITLET. Bolaget Gradgrind Comp. behöfde hjelp för att mörda gratierna. De gingo omkring för att värfva rekryter, och hvar kunde de väl lättare finna sådana än bland de fina gentlemän som, sedan de upptäckt att allt var utan. värde, voro lika färdiga till allt? Dessutom hade de friska andar, som uppnått denna upphöjda ståndpunkt,någonting särdeles lockande för många af den Gradgrindska skolan. De tyckte om fina gentlemän, de låtsade väl som de ej gjorde det, men de gjorde det likväl. De arbetade sig förderfvade för att likna dem; de gäspade i sitt tal som de, och de utminuterade med en enerverad min de små eländiga smulor nationalekonomi, hvarmed de trakterade sina lärjungar. Aldrig tillförene hade jorden sett en så vidunderlig raceblandning som härigenom frambragtes. Bland de fina gentlemän, som icke egentli