Aftonbladet – 5 oktober 1854, sida 1

RAA — RA nr 2 RV relsens handp. Man torde utan motsägelse kunna yttra, säger den norska tidningen, att de med sista posten ingångna underrättelserna äro de vigtigaste som vi under hela året mottagit frän utlandet. Ett krig hade uppstått mellan Ryssland och vestmakterna, men den ursprungliga orsaken — nycklarne till den heliga grafven — var så obetydlig, och de tvistande hufvudpersonernas vänskap hade varit så mångårig, Ja, deras intressen i mångahanda afseenden hade varit så likartade, nemligen såsom representanter af det stora ordningspartiet, att det icke var någon orimlig gissning, när många trodde att kriget antingen endast var ett gyckelspel, eller att det dock mycket snart skulle sluta med en välsignad fred,. Icke heller har det sätt hvarpå detta krig blifvit fördt varit mycket ezsnadt att vederlägga sådana slutledningar. Ty långsamt krigförande eller för det mesta endast blokader och demonstrationer medföra intet som motsäger de freds nskningar, hvilka innehållas i oaflåtliga fredsunderhandlingar med fienden, och förnämligast den, att i förbundet emot Ryssland är upptagen en stat — Österrike — som i sina grundsatser är lika rysk som Ryssland sjelit, och som svårligen kan på allvar hoppas att blifva i stånd attöfverlefva Rysslands fall: Förhoppningen om en snar fred i Europa hvilade derföre -på den. ganska tillförlitliga grundvalen, att vestmakterna icke hade fordrat afträdandet af en fotsbredd af Rysslands område. De hade lagt för öppen dag, att denna moderation var uppriktig, genom den oförtydbaraste af alla handlingar, nemligen att frånsäga sig bistånd af någon bland Rysslands arffiender, de af detsamma underkufvade nationaliteterna. I Men plötsligen hette :det att vestmaktern ville angripa Sebastopol och dess flotta sam intaga Krim, — med andra ord ödelägg det ena af den ryska maktens bålverk oc beröfva czaren hans enda verkligt herrliga provins. Detta var något så omisskänligt allvarsamt, att det förekom mången otroligt. j Det är detta otroliga som nu är ett histo riskt. faktum, och — hvad som är lika vigtigt försöket har redan krönts med så ovänta framgång, att det kan antagas såsom ett likaså oundvikligt faktum att Ryssland förlorar sitt Svarta hafs Gibraltar, sin flotta och sitt italienskt yppiga Krim. En vesteuropeisk här af 50,000 man står redan utan förlust, utan utmattning af marscher, utrustad med alla rikedomens förråder, midt på denna halfö, afskärande ryssarnes dervarande trupper 1 två afdelningar, som icke kunna hjelpa hvarani dra. Anglo-frankernas angrepp på Sebastopol företages med en öfverlägsen landstyrka och en öfverlägsen örlogsmakt. När landtungan vid Perekop stänges är den enda vägen för ryssarne att komma undan från Krim afstängd, och sedan är denna provins, som i århundraden har försvarat sitt oberoende genom denna belägenhet, gjord till en mili-l tärisk ö, mot hvilken alla steppernas hörar ingenting skola kunna uträtta. Man kunde tänka sig att användningen af detta förskräckliga tvångsmedel, utstickandet af rysslands ena öga, endast var ett vänskapligt försök till att bringa till stånd den der anspråkslösa uppgörelsen om den Heliga grafvens : nycklar m. m., och att det alltså kunde vara l ämnadt att, medelst en klok eftergifvenhet, å czarens sida, utverka den efterlängtade freden. Men denna förutsättning hörer till de osannolikaste af alla. När en af jordens söner har uppskrufvat sin makt till en sådan omensklig öfverdrift som den hvita czaren,, har denne derigenom blifvit bunden vid samma l skickelse af evig lycka och oförändrad framgång eller också ett fullkomligt nedstörtande, liksom menniskorna tänka sig om himmelska väsenden. Så vida en sådan jordisk halfgud erfar ett stort nederlag, kan han,l såsom Napolen åren 1813 och 1814, afslå alla fredsanbud och således låta det bero på den dyrkade lyckan om han skall gå se-l grande ur striden. Detta är icke blott hjeltemod utan också helt simpel beräkning. Han kan också, liksom himlasonen i Kina för ett halft tjog år tillbaka, sluta en billig fred, med skenbart ringa uppoffringar. Men detta rikes öde visar också att sjelfherrskaren i sådant fall har tappat allt, nemligen den al: männa meningen hos sina undersåter. I samma ögonI blick halfguden osträffadt låtit håna sig af utlänningen, hear han förvandlat sig till ett afgudabeläte af ler, som en hvar har lust och en hvar har mod till att slå i stycken. Krims eröfring och Sebastopols förstöring kunna derföre svårligen betraktas såsom ett steg I till äterupprä tande af tingens:garnla ordning I i Europa, utan snarare såsom den sanna begynnelsen till ett långvarigt krig, som kommer att medföra stora förändringar. Det skall en gång blifva intressant att se genom hvilka omständigheter Europas styresmän blifvit drifna till detta resultat. Så mycket kunna vi veta, att de egestligen bestämmande orsakerna icke finnas nedskrifna i de diplomatiska akter som skola fråmöggas för uäågot parlamert. Så mycket kunna vi också med säkerhet påstå, att icke prins Albert och i Napolen III i Boulogne druckit pi :it deras; härar skulle befria Europa från despotismen. Men det oaktadt kunna de, emot sin afsigt, framkalla ett lika stort resultat til mexskighetens utveckling som det engelska opikriget i Kina. Ty de som inbilla sig ätt styra äro endast starka redskap i styrelsens hand!,l!. BERGART j RR — D. M. Konungen och Drottningen samt H. K. H. Prins August, som i tisdags reste till Rosersberg, återvända i dag derifrån tilli Drottningholm. — H. M. Konungen har behagat utnämna. professorn vid kongl. sachsiska bergsakademien i Freyberg Th. Scherer till riddare af Ia i