Aftonbladet – 4 oktober 1854, sida 3

RÅTTEGÅNGSoca POLISSAKER Inför rådbusrättens 5:te afdelning fortsattes sistl. gärdag ransakningen angäende den förut omtalade stölden å ångfartyget Louise, dervid från konsu! Eneqvist tillgreps en plånbs;k med inneliggande cirka 400 rdr rgs äfvensom en vexel å 516 mark Hamb. Bko. För 2:dra resan stöld straffade kronoarbetskarlen Nils Magnusson, hvilken på sednare tiden varit snyggt klädd, och begagnat sig af den industrien att nattetid före ängfartygs afgående, under förevändning att vara passagerare, nedgå uti salongerna och från insomnade passagerare tillgripa klädespersedlar, plånböcker, ur, rinsar m. m., erkände nu att han icke allenast stulit plånboken från konsul Enceqvist utan äfven det hos Magnusson vid hans höktande af kommissarien Thomasson i bostaden n:o 65 Westerlänggatan anträffade gulduret, från bandlanden Gellerstedt i Hernösand under det denne d. 9 sist! Augusti såsom passagerare gått ombord å ångfartyget Norrland. Magnusson hade infonnit sig uti f. korrektionisten Karl August Sjögrens bostad och frågat om vexeln dugde och om pengar kunde anskaffas ä densamma. Sjögren hade då yttrat jag känner en som beter Levisson, hvilken förstår sig på dylika affärer, och sedermera hade förre spräkläraren Semmy Hirsch Levisson emottagit vexeln, hvilken dessförinnan icke var försedd med den nu å densamma ofvanför hr Eneqvists namn å tyska språket anbringade transport till innehafvaren. Magnusson hade derefter flera gänger besökt Sjögren, men icke erhållit nägra penningar emedan Le: visson ännu icke lyckats få penningar. Poliskommissarien Thomasson styrkte nu genom intyg af stadsmäklaren Holm att vexelna enligt gällande kurs den dag densamma stals, varit i svenskt mynt värd 469 rdr 25 sk. bko. Magnusson uppgaf att öfverenskommet varit det de penningar som kunde erhållas för vexeln skulle delas uti lika delar emellan Magnusson, Sjögren och Levisson. Sjögren hade skrifvit den falska transporten pefter en af Levisson erhållen lapp. Sjögren förnekade sanningsenligheten af denna uppgift,, under pästäende att Levisson emott:git vexeln af Magnusson, då den förstnämnde besökt Sjögren. Då Sjögren icke förstår tyska språket, hade han så mycket mindre kunnat begripa huruvida vexeln vore användbar eller icke. Levisson påstod åter att Lan varit helt och hållet oskyldig uti affären, ty han bade af Sjögren, hvars däliga renomme han icke kände, på god tro emottagit vexeln, under uppgift att Magnusson vore en utländsk handelsexpedit, hvilken för tillfället behöfde penningar. Levisson hade såsom vittnen inkallat mamsell Sofia Lindberg och pigan Grönberg, hvilka skulle styrka att Sjögren infunnit sig uti Levissons bostad och der lemnat vexeln. Sedan m:ll Lindberg på tillfrågan erkänt att hon i flera är och ännu sammanbor med Levisson, med hvilken hon har fyra barn, så tilläts hvarken hon eller hennes piga att aflägga viltneseden, utan hördes endast upplysningsvis, dervid de intygade att Levissons uppgift skulle vara sanningsenlig. Deras berättelser voro dock osaimmanhängande och stridande mot de förut i målet vunne upplysningarne. Levisson inlemnade en skriftlig förklaring, deruti han bland annat pästod att polisens protokoll öfver den derstädes hällna undersökningen i målet icke vore rigtiga, ty Sjögren skulle derstädes hafva bekänt, och för att styrka denna sin uppgift åberopade han till viltae såväl Aftonbladets som Dagbladets polisreferenter, hvilka skulle öfvervarit förhöret. Levisson ville till och med söra troligt att stöldens upptäckande blifvit af honom föranledd derigenom att han, ur häktet frigifven, skaffat reda på Sjögren. Emellertid ansäg domstolen stien uti den af Levisson egenhändigt skrifoa uppsatsen, som nu inlemnades, vara snarlik med transporen af vexeln, hvarföre kommissarien Thomasson till ästa rättegångsdag skulle förete handskrifter af Levisson, skrifne förr än detta mäl blefanhängiggjordt. Dylika skulle finnas hos notarius publicus dAubigne. Målet uppsköts nu till nästa tisdag, då säväl Lerisson som handelsbokhällaren Paulin borde sig äter vid hemtningsäfventyr inställa, och dertill de af Levisson uppgifne vittnen skulle kallas. Vid det förut om detta mål lemnade referat, anse i Oss böra göra den rättelse, att mot förre fältkameraren Leczinsky ingenting förekommit som kan an yda att han varit medvetande om bedrägeriet. Hr Leczinsky hade endast genom en tillfällighet samnanträffat med Paulin och på hans anmodan förfråsat sig å hr Lundholms kontor, — med hvilket handelsms, enligt hvad Leczinsky hade sig bekant, Eneqvist tod i affärsförbållanden, — huruvida vexeln vore igtig. Då kassören uppgifvit att den vore stulen, rade Leczinsky genast anvisat sin fångesman, som ar Paulin, och hvilken väntade utanföre. På så sätt lef stölden i främsta rummet upptäckt. Hr Leczinsky har icke ens varit till polisförbören nkallad, och kommer nu först att för upplysningars neddelande, på åklagarens begäran, inkallas till näta tisdag. M—LALL — — —L-LL