Aftonbladet – 3 oktober 1854, sida 3

Jag tackar förbindligast. Det var ej hel-ler min afsigt att aflemna brefvet just nu. Men medan jag gjorde en utflykt till banken för att döda tiden och var så lycklig att vid detta fönster, mot hvilket hen vårdslöst viftade med handen, på samma gång han gjorde en lätt bugning — upptäcka ett fruntimmer af så ovanligt och behagligt yttre, fann jag att jag icke kunde göra något bättre än att taga mig friheten och fråga detta fruntimmer hvar mr Bounderby nu bor, hvarom jag nu tar mig den dristigheten anhålla att bli upplyst. YT ikgiltigheten och vårdslösheten i hans sätt försonades i mrs Sparsits ögon tillräckligt genom ett visst obesväradt galanteri, som tilllika innebar en hyllning åt henne. Så satt han till exempel i detta ögonblick nästan så godt som på bordet, men lutade sig likväl vårdslöst mot henne, som om han erkände en dragningskraft hos henne, som gjorde henne förtrollande — på sitt sätt. Jag vet att bankirer äro böjda för misstroende och måste i följd af sin natur vara det,, sade främlingen, hvars lätta och flytande. tal både var behagligt och antydde något långt mera förnuftigt och vettigt än det någonsin innehöll — hvilket måhända var ett. listigt påfund af denna talrika sekts stiftare, hvem han än må hafva varit — jag bör derföre tillägga, att mitt bref — här har jag det — är från parlamentsledamoten för denna ort, Gradgrind, hvars bekantskap jag haft nöjet göra 1 London., Mrs Sparsit igenkände stilen, yttrade att en sådan dokumentering vore alldeles obehöflig och meddelade mf Bounderbys adress jemte hvarje nödig ledtråd och anvisning för att finna den, (Forts. följer).