med sådant. Och hvad det nu beträffar att de rota sig tillsammans, hur många ibland dem :skulle inte genom att hålla ögonen på de andra då och då kunna skaffa sig en liten extra förtjenst antingen i pengar eller gunst och sålunda förbättra sina inkomster! Hvarför förbättra de dem då ej, madame? Det är det första som en förnuftig varelse bör tänka på, och likväl är det hvad de påstå sig sakna.n Hvilket påstäende, i sanningl sade mrs Sparsit. Man hör dem ju beständigt, så man kan bli led deråt, tala om sina hustrur och barn. Men hur är det med mig, madame? Jag har ju hvarken hustru eller barn. Hvarför gå de då och gifta sig? sEmedan de äro så lättsinniga,, sade mrs Sparsit. Ja, madamen, sade Bitzer, deri ligger just hela sjukan. Vore de mera försigtiga och mindre lättsinniga, hvad skulle de då göra? Jo, de skulle säga så länge min hatt betäcker min familj., eller så länge min mössa betäcker mit familj, allt efter omständigheterna, madame, har jag blott en att föda, och det är den person jag helst föder. Mycket riktigt, medgaf mrs Sparsit, ätande på en saffransbulle. Tackar ödmjukast, madamen, sade Bitzer, i det han tryckte knogarne mot pannan som ett uttryck af sin erkänsla för ynnesten af det lärorika samtalet med mrs Sparsit. Önskar ni litet mera varmt vatten, madame, eller är det eljest ingenting ni befaller? Nej, inte för ögonblicket, Bitzer. Tackar ödmjukast, madame. Jag vill ogerna störa er vid era måltider, madame, isynnerhet vid ert te, då jag känner er förkärlek derför,, sade Bitzer, i det han sträckte litet på halsen för att kunna se utåt gatan