Aftonbladet – 3 oktober 1854, sida 2

årlig attention, kan jag dock inte annat än betrakta honom i denna egenskap. Af mr Bounderby har jag erhållit allt det erkännande af min rang och min börd som jag någonsin kunnat vänta och ändå mera. Derför vill jag också vara min välgörare samvetsgrannt trogen. Och jag anser icke, jag vill icke anse och kan icke anse, sade mrs Sparsit med ett rikt förråd af hederskänsla och moralitet, att jag skulle vara honom samvetsgrannt trogen, om jag tillät att namn nämndes under detta tak, som tyvärr — ja tyvärr, derom är intet minsta tvifvel — stå i nära förbindelse med hans eget., Bitzer tryckte åter sina knogar mot pannan och bad åter om förlåtelse. Nej, Bitzer, fortfor mrs Sparsit, ssäger du en individ, så vill jag höra på dig; säger du deremot mr Thomas, så är det mig ej möjligt. Med det vanliga undantaget af en individ, madamep, sade Bitzer. Ah—h! Mrs Sparsit upprepade utropet, skakningen på hufvudet öfver sin tkopp och den duktiga klunken, som om hon ville fortgätta samtalet från samma punkt der det blifvit afbrutet. vEn individ, madame, sade Bitzer, har aldrig varit hvad han borde alltsen han kom hit i huset. Han är en utsväfvande, slösaktig lätting. Han förtjenar inte saltet till sitt bröd och skulle heller inte få det, om han inte hade en vän och slägting vid hofvet, madame. Ab—h!, sade mrs Sparsit med ännu en melankolisk skakning på hufvudet. Jag vill bara hoppas och önska, madame, att hans vän och slägting vid hofvet ej måtte förse honom med medel dertill. I det fallet, madame, veta vi nog ur hvars ficka de pen: garne komma:.,