Aftonbladet – 3 oktober 1854, sida 2

var ej utan orsak, som mrs Sparsit plägade säga om honom, att hon ej känt någon ung man med så fasta grundsatser som hans. Då han efter sin fars död förvissat sig om att hans mor var berättigad till underhåll af Coketowns fattigkassa, hade denna utmärkte uvge ekonom förfäktat denna hennes rätt med så strängt fasthållande vid sakens princip, att hon sedan dess beständigt varit inspärrad på fattighuset. Det måste dock medges att han gaf henne ett halft skålpund tå om året, hvilket var en stor svaghet af honom, först emedan alla gåfvor ha en oundviklig tendens att bringa mottagaren under kategorien fattighjon, och för det andra emedan den enda förnuftiga affär i denna vara hade varit att köpa den så billigt och sälja den så dyrt som möjligt, eftersom det är klarligen bevisadt af filosofer, att häri innefattas menniskans alla pligter, ej en blott, utan alla. Så der temligen, madame, med det vanliga undantaget,, upprepade Bitzer. Ah—h! sade mrs Sparsit, skakande hufvudet öfver tekoppen, i det hon tog sig en duktig klunk. Mr Thomas, madame; jag har intet förtroende för mr Thomas; jag tycker alls inte om hans sätt att skicka sig. Bitzer,, sade mrs Sparsit i en högst majestätisk ton; minns du hvad jag sagt dig om namn ? . Förlåt, madame. Det är sannt, ni tycker ej om att man nämner namn och det är också bäst att undvika det. Kom väl ihåg att jag har en förtroendeplats här,, sade mrs Sparsit med sin majestätiska min, Jag har en ansvarsfull befattning i detta hus, Bitzer. Hur osannolikt det än för några år tillbaka skulle förefallit både mr Bounderby och mig sjelf, att han någonvin skulle bli min välgörare och visa mig en