Aftonbladet – 3 oktober 1854, sida 1

JEMVTE MUPRIGUV VUYLCUVIDGORIURATU all BSVCUBRA , H hjertan ej känna någon neutralitet i kampen mellan östern och vestern, äfven om deras vapen hå ännu hvila. Om emellertid jublet kom litet för tidigt, må det vara ursägtligt, då till och med en stor tidning, som ej håller litet på sin ofelbarhet, både i går afton och i dag på morgonen i väldiga stilar förkunnat att Sebastopol har fallitv. Det stora militäroraklet bar utan minsta reservation, och med en säkerhet som borde vara öfvertygande, förklarat saken för fullt verklig. Dermed må nu tills vidare vara huru scm helst; emellertid medförde oss gårdagens telegrafdepescher åtskilliga andra vigtiga underrättelser, som lyckligtvis icke blitvit det ringaste betviflade. Vi sammanställa här det lilla vi hittills kunnat erfara, utöfver det korta meddelande vi i går mottogo med den elektriska telegrafen, och sätta i första rummet en depesch, som den 23 September hade från engelska ambassadören i Konstantinopel, lord Stratford de Redeliffe, ingått till Wien för att derifrån befordras till lord Clarendon, och som i går på telegrafisk väg hitkom och af PosttidninIgen för i går afton offentliggöres. Dess 1ydelse är följande: Ryssarnes förskansade läger Å på höjderna vid Alma-tloden, utgörande 50,000 , man med talrikt kavalleri och artilleri, angreps den 20 dennes af de allierade trupperna och intogs med bajonett-anfall, med en förlust af 2,800 . man döda och sårade. Ryska armeen blef tvungen till fullt återtåg. Detta officiella dokument ger således den fullständigaste bekräftelse åt den förut häringångna underrättelsen, att furst Mensckikoff med sin armå ryckt de allierade till mötes och fattat posto vid Alma-floden, samt att båda partierna inväntade förstärkningar. Dessa synas också på båda sidor hafva varit ingångna, så att äfven de allierade å sin sida haft en .betydligare styrka att disponera, då de kunnat våga ett bajonettangrepp på ett förskansadt läger, intagande positioner i hög grad gynnande för försvaret. De allierades förlust uppgifves här i öfverensstämmelse med vår gärdagsnotis till 2,800 man döda och sårade. Ryssarnes förlust se vi af en annan tidning, enligt andra telegrafunderrättelser, uppgifvas till 5000 man. Furst Menschikoff hade intagit sina positioner på höjderna omkring Alma-floden, som flyter något öfver tre svenska mili norr från Sebastopol och något öfver två mil i söder från )Gamla fästet der de allierade trupperna landsattes den 14, 15 och 16 September. De allierade hafva således haft lagom tid till marsch, raÅster och förberedelser för stormningen af det ryska lägret den 20. Provianteringen hade -J underlättats genom den välvilja och beredvillighet som de krimska tartarerna visade de allierade. Så långt synes allt vara tillförhtligt. Vi känna naturligtvis ännu inga detaljer om striden, men af uppgifter om de allierades förlust kunna vi sluta att den varit blodig. Man hade också icke att vänta något annat. För de vestra makternas armå var det första gången tillfället öppnade sig att mäta sig med de ryska vapnen, och osmanernas närvaro måste ännu ytterligare egga deras tapperhet, medan hela företagets framgång i väsentlig mån berodde af den första affärens utgång. För ryssarne gällde det ännu mer. Menschikoffs framryckande med sina trupper utanför Sebastopol gaf i sjelfva verket åt bergshöjderna kring Alma-floden betydelsen af Sebastopols utanverk, och hela manövern synes antyda, att den gamle befälhafvaren ansåg antingen det för en lätt sak att stänga de allierades framtåg, eller att Sebastopol sjelft ej kunde utan avancerade positioner försvaras, eller sannolikast båda delarne. Och denne befälhafvare var ingen mindre än furst Menschikoff, sjelfva personifikationen af czarens orientaliska politik, och den endå af hans militäriska storheter som ännu icke var förödmjukad genom turkiska vapnens framgångar. Den gamle veteranen lärer väl ej hafva underskattat vigten af sin position. Det sheliga Ryssland hade sina ögon fästade på honom, och upprätthållandet af czarväldets politiska traditioner ärida från czar Peters dagar hvilade i detta ögonblick på hans skuldror. Om en anförare någonsin hade rätt och pligt att vädja till rysk patriotism, måste det vara händelsen nu, då en förlust icke kunde annat än demoralisera bela ryska armåen, äfventyra dess aldra vigz tigaste vapenplats, utsätta czarens högra hand för en oundviklig onåd och tillfoga tron den ryska oöfvervinneligheten ett oläkligt sår. Menschikoff blef slagen, hans position sprängd och hans betydliga armå tvungen till fullt återtåg.n Så långt äro underrättelserna fullt säkra; men här tog den otåliga fantasien ett språng, när den på en gång anticiperase Sebastopols fall såsom en följi af de allierades seger. Ryktena derom hafva kommit genom turkarne, och de berättade dels att Sebastopols fästning blifvit innesluten, dels att flottan fallit i de allierades händer, dels att både fästning, garnison och flotta öfverlemnat sig åt fienderna. Stadens intagande skulle hafva egt rum den 25 September, således endast fem dagar efter stormningen af ryska lägret vid Almafloden i trots af vägens svårigheter, som på det korta afståndet är afbruten af tre el. ler fyra floder, samt de ännu större svårigheterna at belägringsartilleriets landsättning doch transport. Den lugna och säkra beräkning hvarmed expeditionen ifrån början blifvit anlagd förbjöd dessutom hvarje tanke på dett öfveriladt angrepp, och man kunde svårligen hafva tänkt sig saken på annat sätt än att garnisonen i Sebastopol, i bestörtningen öfver den Menschikoffska kårens nederlag vid Almafloden och dess brådstörtade återtåg gifvit sig alldeles utan svärdslag. Hela händelsen betviflas också uti den te. legrafdepesch vi i dag ör morgonen mottagit. Sebastopols fall, heter det deri, har ännu icke blivit bestyrkt men ryssarnes nederlag bekräftas, och de allierade hafva besatt höjderna kring Sebastopol, medan deras flottor stänga inloppet Åtill hamnen och hota de ryska skeppen med en säker förstöring i händelse de skulle för.