Aftonbladet – 2 oktober 1854, sida 2

KONGL. TEATERN. Nyboms musikalisk-deklamatoriska soire. Ett äfventyr på Stegeborg: utförandet. Det ovanliga att uti vår prosaiska, tid få höra en dyrkare af den glada vetenskapen sjelf föredraga sina poetiska alster inför allmänheten samt de lifliga sympatier, som hr Nyboms sångmö väckt hos en talrik allmänhet och isynnerhet hos det täcka könet, hade samverkat att i lördags afton fylla kongliga teaterns salong med en särdeles vald publik. Hr Nyboms föredrag framkallade den lifligaste entusiasm och upprepade bifallsyttringar. Hans poemer äro af den art, som vinner oändligt på ett lefvande föredrag; hans sångmö utmärker sig ej genom det tankens manliga allvar, det djup i ideer, som gör den begrundande genomläsningen af ett skaldestycke mera njutningsrik än att höra det deklameras; hennes lyriska glöd, hennes blomstrande bildprakt, hennes mjuka smältande språk framträda tvertom på ett långt mera segrande, än till hjertat talande, än sinneberusande och den kritiska reflexionen alldeles tillbakaträngande sätt, då de föredragas med lif och värma, synnerligast då det sker af skalden sjelf, som bör kunna gifva det sannaste uttrycket åt sina sånger. Herr Nyboms vackra klangfulla organ bidrog till att göra den poetiska effekten så mycket större. Den prolog, hvarmed soiren öppnades, framkallade mycken förtjusning; det var en särdedes vacker invokation till Stockholm och dess invånare, utmärkt för poetisk skönhet och den verkliga smak, hvarmed hr Nybom ofta behandlar dylika tillfällighetsstycken, som för andra poeter ej sällan pläga utgöra verkliga stötestenar. Bland de öfriga stycken, som föredrogos, var äfven det bekanta Niagara. HAr Dahlqvist reciterade härvid Herrman, Sätherbergs svarsång, men på ett alldeles falskt — sätt, med en dödsengels-deklamation, hvilken möjligen passat för br Nyboms Niagara, men som fullkomligt förtog effekten af detta vackra, milda stycke, hvilket påminner om bäckens sorl och trastens sång; och allt det blida, vänliga, som finnes i naturen; hvarigenom ock till en stor del effekten af hela vexelsången förtogs. Epi!ogen torde kunna anses för det minst lyckade af de stycken, som föredrogos. Den smakar ej så litet af falsk pathos och det torde numera vara nödvändigt att lägga åsido den poetiska fiktionen, att hr Nyboms sångmö är ett blygt skogens barn, som skyggar tillbaka för stäs dernas larm och lifvets hvimmel. Äfven i musikaliskt hänseende var aftonen mycket njutningsrik. Hofkapellet utförde ouverturerna till Glucks Iphigenie och: Håerolds Zampa. Herr Wallin sjöng emaria ur operan Jessonda. Hrr Strandberg och Ar-nold utförde en romans med obligat-violon-cell af Reissiger hvilken begärdes dacapo;. hvarjemte mamsell Michal på ett sätt som framkallade stormar af bifall och dacaporop sjöng en romans ur operan Wilhelm Tell. Kongl. teaterns nya stycke, Ett äfventyr på Stegeborg, gafs i går för andra gången. Det värde stycket eger uti sina karaktersskildringar förhöjes i icke ringa mån genom det utmärkta sätt, hvarpå karaktererna återgifvas. Detta är isynnerhet förhållandet med hufvudrollen, uti hvilken hr Dahlqvist med stor framgång löser den för honom nya uppgiften: att framställa en komisk personlighet. Det virrvarr af dåliga och goda egenskaper, sona förefinnes hos Adolf Johan, sådan författaren tecknat honom, frambhålles ypperligt ock med en aldrig svikande uppmärksamhet på de fantastiska öfvergångarne från det, enas öfvervigt till den andras, eller den enas samman-gjutning med den andra. Hr Swartz iakttager: i allmänhet en god hållning såsom Carl XL, ehuru han äfven här, såsom en och annan gång tillförene, visade sig lyckligare uti konversationsscener än i monologen, der han ej alltid förmår åstadkomma den belysning af den framställda personlighetens inre, i dessa sjelfbetraktelsens ögonblick från all förställning fria Nf, hvilken monologen afser att gifva. De ui sin obekantskap med verlden så ytterst naiva och okonstlade prinsessorna, hertigens döttrar, hafva funnit lämpliga representanter uti fru Swartz (född Fähbrnström) och m:ll Jacobsson. Vi tillåta oss emellertid anmärka, att så vidt vi rätt fattat förtattarens mening, hyste Maria Elisabeth en lika verklig rädsla för sin sträfve fader som någonsin Katharina, och det skälmska leende som man ser på m:ll Jacobssons läppar då: döttrarne stå darrande inför fadren, torde så-ledes i dessa scener ej vara på sin plats. Hr Svensson finner sig just i sitt rätta element då han spelar den gamle, något grofhyfiade krigaren Christer Horn. De många raer eller mindre färglösa birollerna, til h:vilka man äfven måste räkna Gyllenstjernas och Gersdorffs partier, fylldes alla på ett oklanderligt sätt, om vi undantaga att en och annan bland bisittarne i hertigens borgrätt ville alltför mycket på sig fästa uppmärksamhet genom ett slags komik, som uppenbarar sig i onaturliga rörelser cch bugningar, ett slags komik hvilken ej tager sig särdeleles väl ut på de min-: dre teatrarne, men som man alldeles icke väntat få se på den kongl. scenen, hvilken borde: föregå med godt exempel till utrotandeafden vid: våra teatrar inrotade bizarra föreställningen att bönder, och i allmänhet folk ur de lägre klasserna, ej kunna, framställas på scenen med rörelser och uttal såsom andra menniskor,. eller så som vi se dem i det dagliga lfvet,. utan på det förunderliga sätt som vi här of-van och vid åtskilliga föregående tillfällen haft anledning anmärka. NORGE Vi ha i dag erhållit norska blad af den 29 dennes. Den 26 Sept. firade norska universitetets senior, professor Hansteen, sin 70:de födelsedag. Studenterna hade i anledning deraf föranstaltat ett stort fackeltåg. 4 å 500 äldre: