Aftonbladet – 2 oktober 1854, sida 2

LOI TUMNCIAa Kall KOPas, LVIUC 1G allstS Babv ett nog bittert skämt. Landsortspressen om det mindre kreditivet. Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning aftrycker Aftonbladets artikel den 22 Sept., och instämmer deri till alla delar. Westmanlands Läns Tidning yttrar bland annat följande : Ått propositionen i bondeständet skulle stöta på ett fast motständ, kunde man på förhand veta; men att inom borgareständet sådana röster som hr Schvans skulle höja sig till förmån för detsamma, var någ.t högst oförväntadt. Det är klart, att pengarne skola. användas för att upprätthålla den beväpnade neutra. litet, som man så högt beprisat; d. v. s. att bekosta de löjliga marscherna till och ifrån Gottland, hvarmed man besvärat våra trupper, andra lika besynnerliga åtgärder att förtiga, hvilkas djupa visdom långt öfverstiger det vanliga menniskoförnuftet. Som emellertid detta slags neutralitet redan kostat landet tillräckligt, behöfdes det knappt något annat skäl, för att helt simpelt afslå propositionen. Men det finnes en annan sida af saken, som man aldrig nog kan behjerta. Landet vet ingenting om, hvilka dess regerings innersta tankar äro angäende kriget. Man tycker sig klarligen kunna se, att det icke länge kan få vare, som det är, och att detta icke ens är öaskligt; men man känner icke hvad regeringen ämnar göra, hvilka underhandlingar förevarit, eller ens om nägra varit å bane. Lika litet vet man, hvartill de redan beviljade pengarne blifvit använda, ehuru man tycker sig granneligen kunna skönja, att en del åtminstone gätt sin kos på temligen onyttigt sätt. Propositionen innebär säledes i ordets strängaste bemärkelse ett förtroendevotum åt den närvarande ministeren. Men deana bedröfliga minister har redan från tvenne af riksstånden erhällit det bittraste uttryck af misstroende, vi kunna nästan säga förakt, som någon svensk rädkammare fått emottaga. Att bifslla den ifrägavarande propositionen, medan hela både regeringspersonalen och systemet ännu äro oförändrade, vore således endast att gifva ett nytt bevis på omöjligheten att med närvarande representationsskick päräkna nägot slags konseqvens i besluten. Emellertid är det nog troligt, att propositionen går igenom och att dessa millioner gå med de öfriga att dränka sig i det bottenlösa hafvet. Men huru står väl hr Schvans benägenhet att understödja detta förslag tillsammans med den bittra ovilja och det djupa misstroende, han särskildt förut ytirat mot den närvarande styrelsen P I Örebro Tidning läses angående detta ämne: En kunglig proposition om det lilla kreditivets bestämmande till 2!, millioner rdr bko inkom till ständen i onsdags. Ridd. och adeln samt presteståndet remitterade den genast, utan diskussion, till stats-utskottet, men borgareoch bondeständen först efter en längre öfverläggning, hvarunder propositionen möttes af en afgjord och till och med skarp opposition. Man ansåg det vara alldeles onödigt och orätt att bortslösa folkets surt förtjenta penningar på ändamålslösa militärpromenader till lands eller sjös, då ingen makt hotar vär intagna neutralitetsställning, och dä det är väl bekant, att tillräcklig materiel är anskaffad för att kunna öppna till och med ett fälttäg. Äskar åter regeringen det stora kreditivets höjande till 2!3 millioner, så skulle man hellre vilja samtycka dertill, emedan representationen då vore säker att blifva sammankallad, så fort det lyftades och krig vore förklaradt, under hvilken kritiska period det vore nödigt att Rikets Ständer öfvervakade regeringens handlingar, hvilket väl kunde behöfvas, då representationen uttalat ett bestämdt misstroende till flera af de nuvarande rådgifvarne. För öfrigt kunde man icke förstå hvarföre Sverge ensamt, utan Norges deltagande, skulle bära bördan af en beväpnad neutralitet. När detta icke begärdes af det ena broderriket, så vore det oh ligt att fordra sådant af det anudra.