Aftonbladet – 30 september 1854, sida 3

afmätta rörelse deras skuggor beskrefvo på väggarne var hvad Coketown hade att bjuda på i stället för skuggan i susande skogar, medan det i stillet för insekternas surrande kunde hela året om från måndags morgonen till lördags aftonen bjuda på surrandet och skramlet från oräkneliga axlar och hjul. Sömnigt surrade de alla omkring denna solskensdag och gjorde vandraren ännu sömnigare och varmare, när han gick förbi de surrande fabrikerna. Markiser och vattnin afkylde något hufvudgatorna och butikerna, men fabrikerna, gårdarne och gränderna stektes i en glödande hetta. Nere på floden, som var svart och mättad med sköljvattnet från färgerierna, rodde några pojkar, som voro fria och lediga — en ovanlig syn i Coketown — i en gammal sprucken båt, som lemnade efter sig ett spår af skum medan den sakta krälade sig fram, och hvarje årtag frambragte en vämjelig stank. Men solen sjelf, huru välgörande eljest, var mindre vänlig mot Coketown än den skarpa frosten och blickade sällan ned på något af dess tätare bebygda qvarter utan att alstra mera död än lif. Sålunda blir sjelfva himmelens öga ett ondt öga, när odugliga eller snåla händer lägga sig emellan det och de ting som det ser ned på för att välsigna. Mrs Sparsit satt i sitt eftermiddagsrum i banken på skuggsidan af den stekande gatan. Kontorstiden var förbi och under den delen af dagen plägade hon gerna med sin eleganta person försköna något af direktionsrummen ofvanpå kontoret. Hennes eget rum låg en trappa högre upp, och vid fönstret af denna atkik stod bon hvar morgon redo att, när mr Bounderby gick öfver gatan, helsa på hoiom med det deltagande man är skyldig ett offer. Han hade nu varit gift ett år, men