Aftonbladet – 30 september 1854, sida 2

var en trasig gatpojke som aldrig tvättade sig i ansigtet annat än vid en pump, och det endast en gång hvar fjortonde dag. Derföre hoppas jag att ni ej han något emot att jag känner mig litet stolt; hvarom icke, så kan jag ej hjelpa det. Jag känner mig ändå stolt. Jag har nu nämnt, och ni han nämnt att jag i dag blifvit gift med Tom Gradgrinds dotter, och jag är mycket glad deröfver. Det har länge utgjort min önskan. Jag har sett henne uppväxa, och jag tror att hon är mig värdig, på samma gång jag äfven tror att ja är värdig henne. Jag tackar er derföre på begges våra vägnar för den välvilja ni visat oss, och det bästa jag kan önska den ogifta delen af sällskapet är att hvarje ungkarl måtte få en lika god hustru som jag fått, och att hvarje ung flicka måtte få en lika god man som min hustru fått. Straxt efter detfa föredrag åkte det lyckliga paret till jernvägsstationen, emedan de tänkte göra en liten utfärd till Lyon, på det m:r Bounderby måtte få tillfälle att se huru arbetarne hade det der, samt om de också fordrade att få äta med guldsked. Då bruden i sin resdrägt gick ned utför trappan, mötte hon Tom, som väntade på henne, med en lifligare rodnad än vanligt, förorsakad antingen af hans känslor eller den spirituella delen af frukosten. Hvilken förb. präktig flicka är du ej, Lou, en syster riktigt af första sorten!, hviskade Tom. Hon slöt sig till honom, som hon denna dag borde fått sluta sig till någon långt bättre natur, och för första gången märktes en liten rubbning i hennes lugna bållnig. Gamla Bounderby är redan i ordning, sade Tom, tiden skyndar, farväl! Jag skall vara er till mötes när ni kommer tillbaka. Hvad