Aftonbladet – 30 september 1854, sida 2

träbenen — den i Coketown så populära byggnadsstilen — sammanvigdes Josiah Bounderby af Coketown med Louise, äldsta dottern af Thomas Gradgrind, Esq. af Stone Lodge, parlamentsledamot för detta samhälle. Och då de blifvit förenade i det heliga äktenskapet, gingo de bem till ofvannämnda Stone Lodge att äta frukost. Vid detta glada tillfälle voro der församlade en vald krets af gäster som visste hvarutaf allting som gafs dem att äta eller dricka bereddes, huru det importerades eller exporterades, i hvilka qvantiteter och i hvilka fartyg antingen uteller inländska, och allt annat sådant. Brudtärnorna voro, ända ned till lilla Jane Gradgrind, från intellektuell synpunkt betraktade, passande sidostycken till den räknekunniga gossen, och ingen enda af dem var behäftad med något nonsens. Efter frukosten höll brudgummen följande tal till sällskapet: Mina damer och gentlemän, jag är Josiah Bounderby af Coketown. Då ni gjort min hustru och mig den äran att dricka vår skål, måste jag väl tacka derför, ehuru då ni alla kännen mig och veten hvem jag är och hvarifrån jag leder min härkomst, ni icke kunnen vänta ett tal från en man, som när han ser en lyktpåle säger det är en lyktpåle, och när han ser en pump säger det är en pump, och icke kan fås att kalla en lyktpåle en pump eller en pump en lyktpåle, eller någondera en tandpetare. Vill ni ha ett tal, så är min vän och svärfader Thomas Gradgrind ledamot af parlamentet och ni vet då hvar ni kan få höra det. Jag är icke er man. Icke dess mindre hoppas jag att det må ursäktas mig om jag känner mig något stolt, då jag i dag ser mig omkring vid detta bord och erinrar mig hur litet jag tänkte på ait bli gitt med Tom Gradgrinds dotter, då jag