Aftonbladet – 29 september 1854, sida 2

genom en kanal af tolf tusen alnar. Den enda tunneln i Inkerman är trehundra famnar lång. Bergen, som omgifva dalen, lemna den huggna sten som begagnats till Sebastopols och dockornas byggnad. Stenbrotten äro så belägna, att de bestämma vattnets lopp i hela dess utsträckning. Men det märkvärdigaste i Inkerman — Hålornas stad — är snarare de ruiner som tala till oss om länge sedan förskingrade folkslag, än de byggnader som bevisa den nya tidens ihärdighet och snille. Klipporna som hänga öfver Tchernoi-Reteka som delas i en mängd celler, likna fullkomligt en honungskaka. Man känner icke bestämdt upphofvet till dessa besynnerliga hålor; men man förmodar att de äro utholkade af munkar under de sista kejsarnes tid. Då arianerna som bodde på Chersonesen förföljdes af den grekiska kyrkan, sökte de en tillflyktsort i dessa otillgängliga gömställen, som tycktes lofva dem säkerhet. Det största af dessa rum har fullkomligt den byzantinska byggnadskonstens karakter; det är omkring 24 fot långt och 12 fot bredt. Man har funnit sarkofager i de flesta af cellerna. Stundom gränsa de intill hvarandra och äro förenade genom trappor uthuggna i klippan. Vi lemnade dalen vid den stora byn Davonkoi och passerade snart förbi ett hus, som tillhörde en rik tartar, hvars förmögenhet är omtalad i hela landet. Hans rikedomar erinra om patriarkernas: ofantliga flockar af kameler irrade spridda öfver hela fältet; herdarne drefvo dem tillsammans och förde dem till stallarne öfver natten. Det var ganska intressant att under den lugna och tysta aftonen betrakta dessa oformliga kreatur, i gången tunga och tröga, irrande med ett slags vild stolthet midt på grässlätten, hvars feta beten utsträckte sig i oändlighet. De blan