Aftonbladet – 29 september 1854, sida 2

en verklig och autentisk khan. Den var belamrad med åkdon. En träbalkong, ofvan hvilken fanns en mängd små dörrar, sträckte sig rundt omkring gården på en obetydlig höjd, och under dem voro en rad af hästar stallade. Rummen voro i proportion efter dörrarne. Man gaf oss det bäst prydda, i hvilket knappast fanns plats för tre smutsiga kuddar. Som vi icke hade förtärt något sedan vår afresa från Sebastopol och khanen icke var försedd med lifsmedel, begåfvo vi oss ut i staden med det svaga och fruktlösa hoppet att finna något att äta annorstädes. Förgäfves klappade vi på hos bagare och slagtare. Man svarade genom de tillslutna luckorna och vi måste återvända till gästgifvaregården för att förtära tjockt kaffe och svart bröd, som var ännu surare än vanligt. Efter några tröstande chibouks utsträckte vi oss på träbritschen och försummade icke att insomna, söfda af en gammal mollahs grofva och entoniga röst, som i gästsalen bredvid vårt rum berättade för en samling rökare en historia, under hvilken äfven de somnade, att döma efter deras orubbliga lugn.