Aftonbladet – 29 september 1854, sida 2

dade sig med hjordar af får, som utmärka sig från vanliga genom sin korta :och krusiga ull af en gråaktig i blått stötande färg. Denna fårrace är mycket värderad på Krim, der man icke träffar den mer än på vissa delar af landet. Den lemnar hvarje år en stor mängd lamskin, kallade shumski som utföras från Krim till Polen och angränsande länder. Man säljer dem på stället för 10 å 15 shillings stycket. Det var natt då vi inkommo i den trånga dal, hvari den gamla tartariska hufvudstaden i Bagtschi-Serai är belägen, och vi hade stort bbsvär att finna den förfallna hvalfbåge, under hvilken vi måste passera för att inkomma på hufvudgatan. Länge hörde vi det entoniga rullandet af vårt åkdon på stadens ojemna stenläggning mellan de låga husen, som tycktes vara öfvergifna. Till slut stego Richter och körsvennen af, sedan de förgäfves sökt en ljusstråle, det enda tecken hvarpå man i en tartarisk stad kan igenkänna ett hus, som är tillgängligt för allmänheten; de stego af åkdonet för att undersöka staden och lemnade oss midt på en trång och tyst gata. Vigjorde der så långt uppehåll, att min inbillning, uttröttad af dagens retelser, fick god tid att öfverlemna gig åt de mest fantastiska drömbilder. Den befolkade den sofvande staden med tartariska, beslöjade qvinnosjälar; jag lät dem besöka de dystra allerna, som till höger och venster om oss öppnade sig; jag lät dem vandra der i sällskap med de munkar, hvilkas ben lyste i grafvarne vid Inkerman. En plötslig stöt återkallade mig till känsla af det orimliga i de visioner, som upptogo min själ. Våra utskickade återkommo; de rapporterade en hoppets stråle, lika svag som den ljusstråle, hvilken framkallade den förra. Emellertid inkommo vi snart på gården till