Aftonbladet – 28 september 1854, sida 3

ror eten AR EE Se satser redogjort för den förändrade form pastoralexamen derigenom skulle få, att nä:mare redogörelse derför ej torde vara behöflig; förslagets summariska imehåll är dock följande: enhet och öfverensstämmelse i fordringarne för denna examen vid de särskilda domkapitlen. Ämnena för pastoralförhöret: pastoralteologi, med dertill hörande praktiskt exege tiska, homiletiska och kateketiska prof, samt kyrkolagfarenhet med dess historia. Ett examen föregående disputationsprof, hvars satsers innehåll skullt tillhöra den teoretiska teologiens hufvuddelar, med rättighet för speciminanten att hälla denna dispuiaionsakt på modersmålet. Att vid beräkningen af pa stora!betyget skulle tagas i betraktande, utom vitsordet öfver de i denna examen ådagalagda praktiska insigter, de vid prestexamen uti de teoretiskt teologiska ämnena erhållna betyg. Att denna examen. hvilken finge afläggas efter fyllda 28 år, skulle erfordras för kompetens till komministraturer samt hospitalsoch fäångpredikants beställningar. Den dis kussion, som häröfver fördes och uti hvilken ständets nästan alla ledamöter deltogo, företedde mänga intressanta partier och visade ett allmänt erkändt och uttaladt behof af förändring i den närvarande pastora!examen, hvilken i dess nuvarande form af ingen försvarades. Att redogöra för de särskilda talarnes yttranden förbjuder utrymmet. De afgifna yttrandena, ehuru uti hvart och ett särskildt låg något iodividuelt, kunns dock reduceras till tvenne kategorier, af hvilka den ena har det utseende förslaget visar. Den motsatta 4sigten, hvilken rättast torde böra benämnas den Wensioeska, emedan bekännarne till densamma hän slöto sig till en af hofpredikanten Wensioe vid betän kandet fogad och under debatten vidare utvecklad reservation, anförde anmärkningar mot förslaget, hvilka anmärkningar enligt reservationen anginge fordringarne vid pastoralförhöret, hvilket denna meningsfraktion ville hafva utsträckt äfven till dogmatik, exegetik och kyrkohistoria, tillika med den allmänna fordran af pastoralteologi och kyrkohistoria. Hufvudskälen för denna äsigt, till hvilken hörde doktor Säve, prosten Melander, hofpredikanten Wen sioe, biskop Fahlerantz och prosten Tellbom, som till examensämnena äfven ville hafva lagd moralteologien, biskop Butsch, prosten Lindberg, doktor Broman samt prosten Runsten, voro, att dit prestexamen ännu ej blifvit förändrad, och svårligen fordringarne för densamma kunde skärpas under nu befintliga prestbrist, då mången till följe af dessa skärpta fordringar torde afhälla sig ifråa att ingå i det presterliga ståndet, hvartill komme bristande understöd vid akademierna för medellösa studerande att uppehålla sig der så länge en vidlyftigare kurs kunde fordra, utsigterna för prestens bildning, genom förslaget som borttager de teoretiska ämnena, blefvo mörkare. Resultatet af förändringen torde blifva eti ännu mindre upplyst presterskap än det vi för närvarande ega, då det nyttans lockbete förslaget utlägger, genom löftet att prestbetygen skola ingå i beräkningen af pastoralbetyget för den tjuguårige yngliogen, som idkar dessa studier, ej torde vara en tillräcklig sporre att förkofra sig så i de teoretiska äm nena för sin prestexamen, som hans framtida verksamhet som sjä!asörjare kräfver. Då detta skäl ur psychologisk synpunkt ej torde vara det lyckligast valda, är det ej fullt rätt att med egna nyttahs beräkningar söka grumla det unga sinnet, som dä endast bör vara drifvet till studier af den kärlek vetenskapen ensam skänker, och om nägonsin det sanna och det goda i och för sig, utan framtida blickar på fetare eller magrare pastorater, bör hafva och kan halva nägo: värde, är det i dessa år. Bäst vore det derföre atti pastoralexamen låta ingrediera de teoretiskt teologiska ämnena, för hvars utrönande en disputation ej kan vara nog, dä lyckandet eller misslyckandet a densamma oftast beror mindre pä grundliga kunskaper för hvilkas utrönande den korta tid en sädan akt i allmänhat varar är för ringa, äv på ett visst med hos disputanten. En och annan af dessa talare, såsom doktor Broman och prosten Runsten hyste äfvev betänkligheter att föreskrifva den föreslagna pastoralexamen för kompetens till komministraturer, emedan härigenom mängen skulle afskräckas frän inträdet i presteståndet, och såsom doktor Broman uttryckte sip den stilla ödmjukhet, i hvilken dessa män framlefva sivt jif, nöjande sig med en komministersbefattning, blifva störd, eller enligt prosten Rusten, emedan kom ministrarne ej ega den representativa rättighet eller skyldighet som tillkommer pastorerna., Dessa talare yrkade derför förändring af förslaget för att i fordran på pastoralexamen skulle ingå de teoretiskt teologiska disciplinerna, samt de följande punkterna der disputationsprofvet och betygsberäkningen afhandlas, i följd häraf förändras, För bifall till utskottets förslag yttrade sig prosten Eurn, doktor Sandberg, lektor Sonden, kyrhoherden Nordlund, doktor Gumeelius, komminister Beckman. domprosten Björling, biskop Annerstedt, professor Carlsson. Desse talares uppfattning af förhällandet mellan prestoch -pastoralexamen var, att prestexamen äsyf tar närmast att undersöka, huruvida studiiären vid universitetet blifvit så använda, att derunder, i de stycken, som till allmän mensklig och särskild presterlig bildning höra, ett så stort och så omfattande kunskapsmått blifvit förvärfvadt, som nödvändigt måste egas, så framt någon rätt skicklighet -till prestembetets utöfniog skall kunna uppkomma. I pastoralexamen äter bör pröfvas, huruvida sistoämnde ändamäl med det inhemtade kunskapsmåttet verkligen blifvit vunnet; den åsyftar att bereda prestmannen tillfälle, att efter nägra års tjenstgöring inför sina förmän ädagalägga huru han med embetets förvaltning under fortsatta studier lärt att begagna sina förvärfvade kunskaper, och huru dessa sälunda hos hohom burit frukt uti en på erfarenhet grundad lofvande insigt uti sjelfva embetet och alla särskilda dertill hö rande funktioner. På så sätt skulle af bäda examins uppstå en hel, en sammanhängande presterlig bildning, hvars teoretiska del bäst förlägges till den tid, som är lämpligast för inhemtandet af teoretiska studier. Meningen med förslaget kan ej vara och är ej att bortglömma dessa kunskaper, tvertom gör den föreslagna pastoralexamen det till en nödvändighet fö den unge presten att jemte det han tillämpar sina teoretiska satser på det verkliga lifvet dock bibehälla dem i färskt minne och förkofra sig i dessa stycken, då en sann praktisk duglighet ej läter gerna tänka sig utar verklig teoretisk insigt. En examinator bör äfven ej hafva svärt, under det han söker utleta gra den af examinandens praktiska förkofran, att finna pe hvad grad af teoretisk insigt han står; ty i det sammanhang med hvarandra stå pastoralteologien och den rena dogmatiken att de ej kunna tänkas umbära hvarandra. Pastoralexamen sålunda ställd, skulle för presten blifva en helsosam väckelse att ur det andliga lifvets fenomener söka bevis för sina teoretiska satser, och sålunda skärpa hans observationsförmåza och menniskokännedom. Dä dessa talare i förslaget sägo ej blott ett borttagande af det generande -i närvarande pastoralexamen, utan äfven väntade sig af detsamma en sannare andelig verksamhet inom kyrkan, gåfvo de detsamma sitt bifall. Till denna åsigt förklarade riksarkivarien Nordström sig äfven höra och tillkännagaf att man vore betänkt på en förändring af den presterliga bildningen vid akademierna på sådant sätt nemligen, att kandidaterna först skulle aflägga en humanistisk examen, hvarefter de rent teoretiskt teologiska ämnena skulle utgöra examens föremål för dimissionen, på hvilken examen inför kapitiet skulle följa, och att slutpunkten af den presterliga bildningen sålunda limphgast utgjorde den nu föreslagna pastoralexamen. Dokior A. Nordström väckte ett förslag att pastoralexamen skulle delas i två sektioner: en högre examea med teoretiska och praktiska lärdomsprof, en lsgre med pastoralteologie och kyrkolagfarenhet utan föregårgen disputation. Denna sednare skulle: berattiga till erhållande af komministerslägenheter och 3.e klassens pastorater. Deita förslag syntes dock ej röna något bifall in om ståndet. Prosten Lagergren kunde ej medgifsa den föreslagna eo mA Ke mm ch PF bng Ar PA MA MM VR vt TR CV DR DA FA KR Kn KR DR KA Br OA ER Kr DR Yt KA ÅR FN O fr Nr Orr DR VR AR OLA Ph Me ks FR AK KR ee rör ce SC