Aftonbladet – 28 september 1854, sida 2

ankomma till Nicolaieff; de särskilda entre prenörerna lyfta sina andelar; och då kommissionen emottager partiet får den en ny. bandtryckning. Slutligen är ett skepp på 120 kanoner i ordning i Svarta hafvet. Men när allt går omkring och 5 år förflutit förvånas regeringen öfver att finna det fullkomligt obrukbart för tjensten. Byggmästarne öfverlemna sig i sin ordning till samma oredlighet. Länge sedan måste man förbjuda handelsfartyg att inkomma i: hamnen. Embetsmiänrnen och arbetarne vid arsenalen heratade der med fulla händer och försålde helt öppet statens material. Sedan jag inhemtat dessa intressanta detaljer om de ryska embetsmännens moralitet, erfor jag utan öfverraskning att midt bland dessa storartade anläggningar fanns det knappast två skepp som voro i stånd att företaga en resa till Goda Hoppsudden. Hufvudsumman är, att om man från ryska marinens effektiva styrka afräknar alla skepp, som icke skulle länge kunna hålla sjön, skall man finna Svarta hafsflottan, nyligen Portens förskräckelse, inskränkt till en styrka, som turkarne icke behöfva frukta, till och med utan hjelp af nådon curopeisk makt. Man säger att alla Rysslands stora institutioner iro konstgjorda: marinen utgör icke något undantag från denna allmänna regel. Så är tet icke med kejsaren och armceen. fenna sednare skulle visserligen icke hafva något mot om et: tillfälle erbjöd sig för den att atplåna minnet af förlusterna i Kaukasus eller de otroliga missöden, som cen af dess divisioner, hvilken nästan svalt ihjäl i ungerska kriget, fick röna genom försummelse at ett provianteringskommissarlat, som är mycket omsorgsfullt organiseradt. Den största liflighet rådde i Sebastopol under vår dervaro. Hela befolkningar ditström