Aftonbladet – 28 september 1854, sida 2

Sjöförvaltningen kan icke ensam hafva anspråk på monopolet att utpressa. Officerare, som gjort kriget i Kaukasus, hafva berättat mig nästan otroliga omständigheter om ryska armåens miserabla tillstånd. Man försäkrar att dödligheten ibland den årligen stiger till 20,000 personer. — Största delen omkomma såsom offer för sina chefers straffvärda rofgirighet, hvilka för att hastigt skaffa sig förmögenhet vägra dem vid vissa tillfällen det nödvändigaste; de bortryckas af sjukdomar, naturliga följder af en dålig föda, eller dö bokstafligen af hunger. I Ryssland äro befälhafvarne för en expedition icke underkastade någon kontroll; de hafva ingen uppsigt öfver sig, som kan tygla deras glupska snålhet. Man omtalar vanliga öfverstar, som kunnat under kriget i Kaukasien vinna på sin regementskassa 75 å 100,000 franes om året. Ryska armåens nummerstyrka må vara hvilken som helst, så synes det fullkomligt säkert att man i England har särdeles öfverdrifvit dess betydenhet. Det är icke på paradfälten vid Krasnoe-Selo eller Wosnesensk, midt under glansen af en stor parad för kejsaren, som man kan bedöma Rysslands militära styrka, man måste se någon olycklig bevakningskår på stepperna i trakten af Kaukasus. Jag kunde knappt se att de voro soldater, dessa bleka och trasiga kosacker, som lågo på jorden, utsträckta af möda och hunger, efter någon onyttig strid eller något onyttigt försök att förfölja en okuflig fiende. Det är lämpligast att erinra derom att Rysslands ställning i Kaukasus ännu i dag är densamma som för tjugotvå år sedan, oaktadt de ofantliga medel som blifvit använda för att sluta detta oändliga krig. Hvad slutsats kan man deraf draga om icke den, att den ryska soldatens lysande hållning vid de officiella paraderna icke gifver ett begrepp om hans