Statsräd. ÖRHOLH, 2o0x 28 Sept Utrikes Horrespondens-artikel (Från Aftonbladets korrespondent.) Frankfurt am Mayn, Sept. 1834. Ven orientaliska krisen har i Tyskland framkallat så många intriger och manövrer för att förvilla den allmänna opinionen, specielt inom den preussiska pressen, att det icke är utan intresse, ja till och med nödvändigt för att förstå våra tidningar, att kasta ena blick på pressens ställning, med hänseende till det ministeriella iuflytandet på densamma, i den största tyska staten, der dess förhållande under den närvarande konflikten kommer att ha och redan haft ett bedröfligt inflytande. Ministeren Manteuffel, som sedan sin tillkomst icke haft några lysande diplomatiska framgångar, räknar så många flera inom presgen. För att förstå detta bör man erinra sig, att en byrå för reglerande af allmänna opinionen är fullständigt organiserad i Berlin och att hr v. Manteuffel sjelf är medarbetare i en hoptidningar, på det sätt att han med den största sorgfällighet vakar öfver det hela, genomläser och korrigerar alla artiklar af någon betydenhet öfver regeringens politik, som skola förekomma i de tidningar, till hvilka denna opinionsbyrå, det s. k. Centralstelle, har tillträde. Men detta tillträde har man slutligen vunnit öfverallt, i de konservativa bladen så väl som i de liberala eller de som skola passera för sådana. För hvar och en af de sednare har man tillreds någon med centralbyrån i samband stående korrespondent, som från densamma har uppdrag och inspirationer, för att berätta alla fakta i ministeriel anda och mening, att helt enkelt och oförmärkt, utan att ge sig ringaste min deraf, rättfärdiga regeringens politik och åtgärder, och att framför allt neutralisera verkan af det som möjligen i motsatt anda kan framställas af ickepreussiska tidningar eller oppositionsblad. I mer än en kris, som kunnat allvarsamt hota hr v. Manteuffels existens eller åtminstone den popularitet, som utgör hans styrka i förböllande till junkerpartiet, har den lifliga och skickliga verksamhet, som utvecklats af den ministeriella pressen, d. v. 8. den press som man grundagt inom sjelfva de liberala tidningarne och som, utan att mängden af lägare derom har någon kännedom, utgör en iategrerande del af dem, snart återställt det goda förståndet mellan den ledande ministern och medelklassen, der han söker sitt förnämsta stöd. Denna press ledes på ett ganska beundransvärdt sätt och är väl organiserad, för att kunna framkalla missförstånd, åstadkomma tjenliga diversioner och verka tvära svängningar i den allmänna opinionen. Så erinrar man sig t. ex. huru vid tiden för den preussiska unionen och ministeren Radowitz, de tidningar, som voro mer eller mindre direkt inspirerade af hr Quehl, som då var hr v. Manteufrels förnämsta agent, sade och upprepade, att hr v. Manteuftel i konseljen fordrade en definitiv union, då hr v. Radowitz nöjde sig med en provisorisk. Men detta hr v. Manteuffels definitivum var då alliansen med Anhalt, Lippe etc., som då till och med gynnades af Ryssland. Den ministeriella pressen lekte med ord och tillegnade hr v. Radowitz hvad som blifvit yttradt af hr v. Manteuffel och omvändt; genom en hop nyheter, som antingen voro falska eiler försåtligt arrangerade, lyckades det slutligen att beröfva hr v. Radowitz all populavitet och att förbereda hans fall. I sista ögonblicket kunde hr v. Manteuffel i tidningarne säga om sin rival: Han är afskydd af junkxerpartiet, och det liberala partiet hyser ett djupt misstroende för hans vacklande politik, hins långsamhet och hans katolicism. Såsom vittnesbörd kunde åberopas Constitutionelle Zeitung, som var hans bittraste fiende; ty i detta blad hade såsom okänd medarbetire insmugit sig hr Quehl, hr v. Manteuffels nyssnämnde agent. Sedan hr v. Radowitz blifvit störtad och Olmitzhistorien var färdig, bortdref man från Berlin redaktörerna iConstitutionelle Zeitung som, sedan den någon tid kämpat mot öfvermakten, måste upphöra. De ministeriella pennor, som för närvarande äro sysselsatta att uti den orientaliska frågan arbeta incognito i den liberala eller så att säga färglösa pressen — ty der ha de dock det bästa svängrummet — äro för närvarande sysselsatta med att åstadkomma en ny omsvängning, så framt det icke redan är gjordt, genom alldeles dylika medel. De ha isynnerhet företagit sig att vilja uppegga den nationella oviljan med anledning af de skarpa saker som förekommit om Preussen i Times och Lloyd. Den traditionella motviljan mot Österrike, som hade blifvit undanträngd af det långt mera lifliga och brinnande hatet mot RyssJand, lyckas man till en del att återuppväcka.