8T Utrikes Korrespondens-a (Från Aftonbladete korrespondent.) Paris den 18 Sept. Några tecken till ett snart förestående uppvaknande i affärerna; samma tanketröghet i afseende på inrikespolitiken, men en lifligare och ängsligare väntan på händelser från Svarta hafvet; mer eller mindre kloka och upprigtiga framställningar af utsigterna för expeditionen ; den legitimistiska åsigtens fingerspets framstickande i vissa bemödanden att måla dessa utsigter så mörka som möjligt; de tyska makternas hållning ännu alltjemt medelpunkten för våra politiska spekulationer; pressen alltjemt lika enformig; samma lamhet i tankens arbete; allmänna sinnesstämningen fördystrad af alla de skuggor som mer än någonsin ombhölja framtiden. Koleran synbart aftagande i Paris, uppgifvande äfvenledes några af sina stamhåll i våra provinser, men ehuru i svagare grad stadd på flyttning till andra punkter; de allmänna arbetena fullföljda; aningar och rykten om ett nytt statslån — se der situationens allmänna drag. Ni ser att den ena dagen följer den andra i spåren, och ända hittills likna de alla hvarandra. Under dessa dunkla eller dystra utsigter är det oss åtminstone en stor tröst att ej hungern skall förena sig med pesten och kriget för att decimera oss. Att skörden utfallit riklig är nu bekräftadt, ehuru tillfälliga omständigheter icke ännu låtit denna rikedom blifva märklig genom prisnedsättning. I synnerhet har vattenbristen varit ett hinder för malningen och derigenom olyckligtvis hållit mjölpriserna uppe, men detta pris kan icke dröja att undergå den reduktion som förhållandena medföra. Under de sista dagarne hade ledsamma rykten cirkulerat temligen allmänt om de olyckor som våra trupper skulle hafva lidit i Örienten. Dessa rykten hade fått så mycket mera fart, som man, sedan några af våra notabiliteter och deribland vår berömde målare Horace Vern t återkommit från Orienten, icke försummade att skrifva på deras räkning de temligen sorgliga taflor man uppdrog af de förluster vi lid:t, såväl genom koleran, :Varnas brand och stormarne på Svarta hafvet, som slutligen äfven genom en af våra. befälhafvares, general Espinasses oförsigtighet. Van till och med berättar, att denne general, af fruktan att se sig ställd inför krigsrätt, hade slutat sina dagar genom ett sjelfmord. Oaktadt dessa rykten voro samtidiga med mitt sista bref, ville jag icke nämna något derom, emedan jag icke betviflade att de voro ialla afseenden öfverdrifna, men särskildt falska i hvad som rörde den anklagade generalen; och jag begagnar detta tilfälle att säga er, att hvad angår dessa rykten, som cirkulera helt tyst och som kunna framtränga ända till er, kan ni betrakta min tystnad såsom bevis på att de åtminstone i mina ögon sakna den grad af sannolikhet eller sanning, som kunde-göra dem förtienta af att omnämnas. Vi hafva haft miesöden i Orienten; måhända får man skrifva dem på räkningen af. ett för långt drifvet nit och oförsigtigheter som man hade bort och kunnat undvika; men, med undantag af de vidrigheter, hvilka menniskan icke kan från sig afvärja och för hvilka hon följaktligen icke kan bära ansvaret, har såvidt jag begriper ingenting händt utöfver en vissotur, hvilken icke berättigar att, såsom somliga gjort, draga ledsamma slutföljder för hvad som förestår oss. Jag yttrade ofvanför att de tyska stormakternas hållning ännu alltjemt utgjorde medelpunkten af våra politiska spekulationer. Denna hållning utgör i sjelfva verket svåra politicig stora grämelse. Man behöfvericke vara stats. man för att se i hvilken grad den saknar all.