Aftonbladet – 26 september 1854, sida 3

Kapten Flensburg förmälde att sedan han sagde dag gått till hvila i sin hytt å fartyget, liggande vid Riddarbolmshamnen, hade Wilhelmsson häftigt bultat på dörrea, och dä kaptenen öppnat, hade W., hvilken nyss förut utfått å sin hyra 10 rdr, fordrat att utbekomma återstoden, emedan ban ville lemna fartyget. Då kaptenen tillrättavisat W. för att äsådan tid på dygnet störa honom och uppmanat W. att gå på sin vakt, hade denne kallat kaptenen Fähand samt: sprungit framåt fören. Kapten Flensburg hade följt honom och förehållit hozom hans uppförande samt tilldelat W. en örfil; och hade denne dervid med ett tillbygge tilldelat kaptenen ett slag i hufrudet, deraf bulnad uppkommit. W. erkände att ban kallat kapten F. fäbund; men förebar att han af våda kommit att med tillhygget, som bestått i en s. k. nagel, tillfoga kaptenen slaget. Matrosen Simonsson, äfven ombord å Santesson, hördes och intygade väsentligen kapten F:s uppgifter, ehuru han ej kunde yttra sig bestämdt huruvida W. af våda eller i ondt uppsät slagit befälhafvaren. Wilhelmsson dömdes att för våldet straffas med 16 dagars fängelse och för oqvädinsordet böta 1 rdr 16 sk. bko eller i brist af dessa böter umgälla sitt brott med tillhopa nämnde fängelsestraff, samt att dessutom göra kapten Flensburg offentlig afbön. — Vi meddela härmed de närmare detaljer om förloppet vid förgyllarelärlipgen Edvard Carlssons och pigan Christina Carlssons död, efter de upplysningar som efter det första polisförhöret vunnits. Egentliga anledningen till de båda sjelfspillingarnes förtviflade beslut är ännu icke rigtigt känd. Deras intimare bekantskap hade varat i fiera månader, och derunder hade de bäda sökt aila tillfällen att träffa hvarandra. Edvard Carlsson hade derigenom försummat sitt arbete och erhällit förebråelser af sin mästare, förgyllaren Nyberg; å sin sida hade Bfren pigan Carlsson vårdslösat sina sysslor och derföre ädragit sig tillrättavisningar af sin husbonde, konditor Burman. Sedan till hr Nybergs kunskap kommit att lärlingen Carlsson på tisdagsaftonen, dä han hemkommit efter att hela dagen olofligen hafva varit borta, och för hvilket oskick han erhällit förebråelser, varit högst besynnerlig, och till sina kamrater, af hvilka han tagit afsked, bortskänkt ätskilliga klädespersedlar m. m., under yttrande att ban ej mer behöfde dem, emedan han med Christine skulle företaga en långre -esa, hade hr Nyberg på aftonen, då Carlsson gitt ill sängs, fråntagit honom hans begagnade underklåder och undanläst helgdagskläderna, för att förhindra honom att under natten kuana begifva sig ut. Carlsson gick derefter, jemte sin kamrat Öberg, till sängs; men tillfrågade derefter Öberg flera gånser om han sof, och dä Öberg härtill svarat nej, bade Carlsson tystnat. Omkring ki. 3, sedan Öberg insomnat, hade Carlsson begifvit sig ur sängen och iklädt sig Öbergs byxor, och då begifvit sig ned til det rum som pigan Carlsson ensam bebodde. Icke mindre än sju särskilda bref synas nu hafva blifvit skrifna, deribland, förutom de redan i deana tidning omnämnda, till hr Nyberg, hr Burman och lärlingen Öberg. Pigan Carlsson uppgaf i brefvet till sin husbonde, att hon var skyldig för några sönderslagoa :koppar m. m., samt 2 rdr bko till marketenterskan Lundberg vid Carlberg, brilka skulder hon bad skulle godtgöras af hennes q7arlätenskap. Laärlingen Carlsson hade uti ett bref till sin kamrat Öberg tillkännasifvit, att som hans byxor, hvilka Carlsson iklådt sig, troligen ej mera kunde begagnas, egde Öberg atterhålla Carlssons bästa helgdagskläder och hos mästaren innestäende 6 rdr 12 sk. rgs. Efter hvad sedermera blifvit upplyst, hade pigan Carlsson redan på tisdagen afskickat ett bref till sina föräldrar och deruti omtalat att, då brefvet anlände, hade hon gått till en bättre verlds. Flera af brefven, hvilka de båda två undertecknat, voro synbarligen skrifna med darrande hand, och på adressen till allmänheten syntes märke efter några tårar. Kl. !y, 5 hade patrullerande poliskonstaplar hört ett skott från nedra väningen af huset n:r 48 Drottningatan efterföljdt af ett qvidande läte, konstaplarne hade då försökt att öppna porten till huset, men den var läst. Innan kort aflossades ytterligare ett skott, hvarefter allt blef tyst. Genom bullret på porten hade skänkmamsellen ä konditoriet uppvaknat och dä hon öppnat dörren till rummet hade hon sett att pigan Carlsson setat i soffan, badande i blod. Lärlingen Carlsson hade sutit midt emot på en stol och under hot att aflossa skottet, om hon inträdde, rigtat pistolen mot dörren. Mamsellen bade dä i sin förskräckelse igenslängt dörren och uppväckt husfolket. Under tiden aflossades det tredje skottet, och då husfolket sedan inträdde i rummet befanns lärlingen Carlsson sittande pä stolen med sönderskjutet ansigte. Han hade lossat skottet i munnen, så att Hela underkäken var skiljd från ansigtet. Den ena pistolen låg på hans knä, och på golfvet anträffades den andra med söndersprungen pipa och ett stycke af sjelfva stocken söndersplittrad. Sedan lärlingen Carlsson aflossat tvenne skott ä pigan Carlsson, hvaraf det första träffat henne i maggropen och det andra hjertat, hade den 19-ärige ynglingen haft styrka att änyo ladda den ena pistolen hvarmed han dödat sig sjelf. Liken affördes till bärhuset och hr doktor Blachet har förrättat den medikolegala besigtningen, hvarisenom utröntes att icke hafvandeskap var orsaken vill den förtviflade handlingen. Sistl. fredag hade såväl hr Nyberg som Hr Burman, tillsporde att bekosta begrafningen nekat dertill hvarför de sistl. lördag inkallades till poliskammaven, der de fortforo i sitt förklarande att icke vilja bestrida densamma ehuru de gjordes uppmärksamma i att kostnaden för hvarje at liken icke skulle öfzerstiga 5 rdr bko, och att de egde att hälla sig skadeslösa genom försäljandet af qvarlitenskapen. Polismästaren anbefallde då vaktmästaren Blächer tt i förskott af poliskassan uttaga 10 rdr bko och såmedelst tillsvidare på stadens bekostnad ombestyra begrafningen. Hrr Nyberg och Burman skulle sedernera lagligen stämmas och äläggas utgifva kostna!en. Sedan dessa omständigheter blifvit bekanta vafva Äera personer som kännt de olyckliga, infunnit sig hos hr Bliächer och med hvar sin skärf bidragit I inköpande af svepning. Tidigt i söndags morse ördes bäda liken uti likvagn till kyrkogärden utanfir Skanstull, och fingo de sin sista önskan uppfylld, ut hvila i samma graf. Poströfveriet vid Sibbarp. — I lördags hölls ytterligare polisförhör med för voströfreriet vid Sibbarp på skälig anlednivg tilltaade och häktade f. d. seldaten Jonas Frid och den188 stjufson skrädderiarbetaren Anders Falck. Bäda vä, frän häktet inställda, fortforo att neka. Emellertid hördes 3:ne vittnen hvilkas vittnesmål ätta utom tvifvel att Frid är den sannskyldige serningsmannen. Säsom förut blifvit omtaladt, tapvade Frid då han efter Falcks gripande skyndsamt segaf sig från staden ombord på ångbå en Sikla, sid landstigningen 185 rdr, bko utgörande sedar hvilka blifvit igenkända vara utaf dem hvilka vid ströfveriet tillgrepos. Styrmannen Carl Ljunggren machinisten Gustaf Ringström och uppasserskan Amanla Norgren intygade sammanstämmande att Frid är amma person hvilken tappat penningarne under det van vid ankomsten till Nacka skyndsamt skulle befva sig i land. Frid erkände att han den upp nen F fra danxnan farit 11 Nalen