Aftonbladet – 26 september 1854, sida 2

Savaranac Ilratcillig, Natva vi trott 058 Dora med några ord söka utveckla betydelsen deraf, så som vi, för vär del, uppfattat densamma. Den offentlige mannens första behof är sann kännedom af de ämnen, som utgöra föremål för hans uppmärksamhet eller handläggning, och då hans verksamhet alltid har det närvarandes antingen upprätthållande eller reformering till mål, måste han framförallt förskaffa sig faktiskt vetande om detta. Han måste bygga sina åsigter på statistisk grundval, om han icke vill blottställa sig för de största misstag och villfarelser. Men i Sverge äro de, som sysselsätta sig med allmänna ärenden, icke i tillfälle att erhålla de för sådant änd.mål nödiga upplysningar. Vissa embetsverk hafva väl till skyldighet att utgifva årliga berättelser öfver deras respektive törvaltningsgrenar, och kommerskollegium har ett 8. k. statistiskt kontor; men de nämnda berättelserna omfatta blott en obetydlig del af det statistiska området samticke ens denna follständigt, och det s.k. statistiska kontoret sysselsätter sig b ott med Sverges handel och manufakturer. Den som således behöfver några upplysningar i andra ämnen, t. ex. rörande landets beskattning och finanser, representationen, kommunalväsendet, krigsmakten, våra undervisningsanstalter, ecklesiastik-väsendet, postväsendet m. m., är icke i tillfälle att erhålla dem, vore de än så angelägna för hans ändamål. Väl kan han, om han har särdeles godt om tid, anträda en rundresa genom våra embetsverk, men, äfven antaget att han förmår tillsluta ögon och öron för det mer eller mindre förtäckta missnöje, som hans eftertorskningar uppväcka — ty mängden aftjenstemän fasa för ingenting så mycket som att gifva upplysningar, och det förefaller dem synbarligen lika narraktigt som obegripligt, att någon kan efterfråga något annat än privatmöål — skall han snart tröttna vid försöket, då han finner det vara alldeles fruktlöst; ty de uppgifter, som han behöfver, finnas ingenstädes samlade och ordnade; och äfven de bäst underrättade af våra tjenstemän hafva gällan reda på hvad som finnes eller hvar det skall sökasinom deras eget verk, så snart fråga är om något annat än enskilda tvistemål. I ett annat land vänder sig en folkrepresentant eller annan medborgare, som för något allmänt ändamål är i behof af upplysningar, till den statistiska byrån. Han finner der icke blott det rikaste material, så ordnadt att det för hvarje forskare öppnar ett lätt tillträde till alla de upplysningar, han önskar, utan äfven vetenskapligt bildade tjenstemän, som känna sitt fack och kunna meddela nödiga underrättelser om förhållandet både inom eget och främmande länder. Skulle då icke äfven vi finna en fördel i att, i stället för detta osäkra, mödosamma och till slut ändock resultatlösa famlande efter upplysningar på alla möjliga håll, ega en centralpunkt, dit alla sådana sammanströmmade och der desamma, behörigen ordnade och bearbetade, straxt vore tillgängliga? Men det är icke blott genom saknaden af ett sådant institut, som våra representanter och andra, som i vårt land sysselsätta sig med allmänna angelägenheter, gå miste om en mängd, för en tillfredställande behandling af så vigtiga frågor oundgängliga upplysningar; de officiella berättelser, som vi nu mottaga, äro äfven föga tillfredsställande, af skäl som vi icke vilja närmare defaljera, men hvilka hvar och en, med kännedom om sättet för deras tillkomst, finner ganska naturliga. Så innehålla dessa berättelser en mängd tabeller så upprättade, att de icke utan en mödosam omställning kunna begagnas; en osystematisk och dertöre äfven ständigt vexlande plan försvårar och stundom omöjliggör alla jemförelser emellan äldre och nyare tider, och en mängd ganska vigtiga detaljer äfven af det ämne, samma berättelser omfatta, saknas helt och hållet. Af ett verk, sådant som det föreslagna, hvars personal bildas icke efter anciennitetsprincipen, utan endast med hänseende till ådagalagda statistiska insigter och kapacitet, kunde man deremot både vänta och begära, att de offentliga redogörelser, som derifrån utgå, innehade all den fulländning både till innehåll och form, som vetenskapens närvarande utveckling kunde medgifva. — Det är äfven blott genom en sådan institution, som det kan blifva möjligt att tillvägabringa de förbättringar i sättet för sjelfva de primitiva, statistiska uppgifternas upptagande, som hos oss nästan i alla grenar, men isynnerhet i vår industriella och jordbruksstatistik, äro erkändt nödvändiga. Det är nemligen icke, såsom man i allmänhet torde föreställa sig, någon lätt uppgift att, med iakttagande af all nödig varsamhet så väl med HKänsgende till de fördomar som ofta motsätta sig statistiska forskningar, som de derifrån oskljaktiga kostnader, få organisera sjelfva upphemtningen af de upplysningar man åstundar, att desza blifva på en gäng fullständiga och tillförlitliga. Härtill fordras icke blott en grundlig kännedom af sjelfva ämnets natur och en förmåga att uppställa just de frågor, och inga andra, som tjena till dess behöriga utredning, utan äfven en förtrogen bekantskap med de metoder, man i andra länder i samma syftemål vidtagit, jemt: den erfarenhet, som deraf vunnits. Vi hatva här blott i korthet kunnat antyda trenne af de, efter vår tanka, vigtigaste momenterna af en statistisk byrås verksamhet; men det torde dock deraf vara klärt, att de funktioner, som tillhöra en sådan, icke kunna uppfyllas af ett vanligt embetsverk, likasom att tabellkommissionens förening med kommerskollegii statistiska kontor — hvilket sednare blott är en slags räkenskapsafdelning af nämnde kollegium — på intet sätt skulle leda till ändamålets vinnande, så framt men icke dervid tillika företoge en fullkomlig reorganisation af dem båda (hvilket komme på ett ut med det förslag som nu är i fråga). Vi behöfva blott erinra derom, att tabellkommissionen och nyssnämnda kontor, hvar för sig, endast hafva att göra med en speciel gren af statistiken. Genom en förening dem emellan, sådana de nu äro, skulle, äfven om det ansåges lämpligt att den, som förnt endast haft befolknings-statistiken om händer, erhöll 1