edt RRENO att underrätta. dig, att — mr Bounderby gifvit mig tillkänna, det han i lång tid med särdeles förnöjelse och intresse iakttagit dina framsteg och länge hoppats att det ögonblick slutligen skulle komma, då han kunde tillbjuda dig sin hand. Detta ögonblick, som han så länge och verkligen med stor beständighet motsett, har nu kommit. Mr Bounderby har med sitt anbud vändt sig till mig och anmodat mig att meddela dig det och uttala hans hopp, att du tar det i vänligt öfvervägande. Begge tysta. Urets knäppningar mycket ihåliga. Den fjerran röken mycket tung och svart. Tror du, fader, sade Louise, att jag älskar mr Bounderby ? Mr Gradgrind blef ytterst perplex öfver denna oväntade fråga. Nå ja, mitt barn — det är en sak som jag verkligen ej kan säga. Fordrar du, fader,, fortfor Louise med alldeles samma röst som förut, att jag skall älska honom ? Nej, min lilla Louise, nej! Jag fordrar ingenting. Fordrar mr Bounderby att jag skall älska bonom ? Sannerligen, min flicka,, sade mr Gradgrind, är det icke bra svårt att besvara din fråga.n Svårt att besvara den med ja eller nej, fader? Ja, helt visst, min vän, emedan . .. Här var något att demonstrera, och det återgaf honom fattningen, emedan svaret beror så väsendtligt på den mening, hvari man tar ordet. Mr Bounderby gör hvarken dig eller sig sjelf den orättvisan att göra anspråk på något roman:iskt, fantastiskt eller sentimentalt. Det skulle tjenat till bra litet att mr Bounderby sett dig växa upp så godt som under sina