Aftonbladet – 23 september 1854, sida 2

tare etc. bDetankandet ar aättoljdt at flera reservationer. Vi skola snart återkomma till i denna fråga. — — Gårdagens plena hos riksstånden voro il fiera hänseenden ganska märkliga. Hos rid-1: derskapet och adeln upptogs hela dagen af de:! batten öfver statsutskottets betänkande n:o j. 273 eller det s. k. principbetänkandet röran, de de grundsatser,, efter hvilka jernvägar: skulle utföras och bekostas, om nemligen nå: got beslut vid denna riksdag kommer att fat! ras angående jernvägars anläggning, hvilket ännu sväfvar i det dunkla. Ständets majoritet var dervid kompakt att bifalla statsutskottets betänkande, såvidt det omfattade grundsatserna,. Således biföllos, efter votering, första punkten, hvilken fastställer den grundsats, att alla stambanor hädanefter anläggas och utföras genom statens omedelbara försorg, samt komma att stå under statens tillsyn och förvaltning,; likaledes 2:a punkten, att kostnaden för anläggning af stambanor i allmänhet bestrides af staten, dock att vissa delar af dessa banor må kunna på enskild bekostnad utföras emot lösningsrätt för staten när de äro fullbordade, och slutligen 3:dje punkten, innefattande den grundsats att smärre jernvägsanläggningar inom landet må komma på den enskilda industrien och retagsamheten, likväl med understöd, derest så nödigt pröfvas af statsmedel. Hos Presteståndet diskuterades nästan hela dagen frågan om fondsystemet, emot hvilket motståndet var så allvarsamt, att principen om statens skuldsättning för anläggning af jernvägar, och andra rikets framtida gagn öreträdesvis afseende större företag,, icke ansorlunda bifölls, än att hela den sista sväfvande satsen uteslöts, och således med 23 röster mot 16 beslöts att endast, då andra disponibla tillgångar icke funnes, medel till anläggning af jernvägar må beredas genom upplåning medelst fonderade statsobligationer; i och med hvilket beslut om det, såsom vi förmoda, blir Rikets Ständers, de sanguiniska förhoppningarne om tillitande af det beqvämliga statslånesystemet för alla möjliga företag, hvartill man för ögonblicket tyckte sig sakna kassa, torde gå vpp i rök. I dag är diskussionen slutad med återmiss af den drygaste delen af betänkandet. Hos borgareståndet förevar först debatten om den kongl. propositionen angående förhöjning af mindre kreditivet, i hvilket ämne vi hänvisa till den på ett annat ställe i bladet refererade debatten. Och torde vi återkomma till några betraktelser i anledning af några ledamöters högst oförväntade sätt att bedöma denna fråga, såsom icke innefattande ett förtroendevotum och med ett oförklarligt förbiseende i öfrigt helt och hållet af dess omätliga politiska och konstitutionella vigt. Borgareståndet diskuterade derefter statsutskottets förutnämnde principbetänkande angående jernvägars anläggning, dervid ofvanupptagne 1, 2 och 3 punkterna biföllos, de två första efter votering med en luralitet af två tredjedelar, och den sista tan votering; hvaremot 4:e punkten, angående ett anslag af 100,000 rdr bko till undersökningar, samt 5:te punkten, med tillstyrkande att Kongl. Maj:t täcktes vid nästa riksdag aflåta proposition angående Sverges jernvägssystem samt verkställigheten af de större jernvägsanläggningar, hvilka böra af staten utföras, återremitterades. Ståndet har 1 dag slutst diskussionen af detta betänkande, såsom kan inhemtas af vår riksdagsafdelning. Sedan bondeståndet, gom vi i går berättade, med skarpa anmärsningar affärdat den kongl. propositionen om förhöjning i mindre kreditivet, företogs äfven i detta stånd statsutskottets betänkande VM 273, angående jernvägsanläggningar. Långt utöfver hvad man vågat hoppas fann denna vigtiga sak understöd hos det hedervärda ståndet, ehuru väl grundade anmärkningar framställdes emot statsutskottets betänkande. Med tillfredsställelse förnam man att de flestas raening gick derpå ut, dels att statsutskottet borde föreslå och rikets ständer besluta bestämda anslag till någon eller några af hufvudlinierna eller de s. k. stambanorna, dels hvad som torde vara nästan ännu mer betecknande, att den högre bränvinsskatt, som vid denna riksdag torde komma att påläggas, skulle beräknas och användas till utförande af jernvägar. Utom det kloka och rigtiga, enligt vår tanke, i denna åsigt i och för sig, tyckes en så beskaffad meningsyttring tillika utmärka att bondeståndet numera funnit för godt öfvergifva sin ensidiga och ändamålslösa opposition i bränvinsfrågan samt öfvertygat sig att, derest den förhöjda bränvinsskatten kommer att användas till jordbrukets förkofran genom förbättrade kommunikationsanstalter, jordbrukaren derigenom vicner vida mer än ersättning för hvad han möjligen anser sig kunna förlora derigenom att bränvinsbränningen kommer att upphöra att ensamt vara en jordbruksnäring, hvaraf åter följer att den högre bränvinsbeskattningen icke blott blir en moralisk vinst genom bränvinets fördyrande och konsumtionens deraf följande minskning, utan äfven en stor financiel vinst för hela landet, hvilken möjligen kan, om icke helt och hållet bespara oss nödvändigheten attin: t på statslånebanan, äfminstone att göra de första stegen så moget öfvervägda och så htet brådstörtade som möjligt.