Aftonbladet – 22 september 1854, sida 3

mans, borde vi icke? Det skulle vara mig särdeles nyttigt, om du kunde besluta dig till det jag vet, Lou. Det skulle vara en herrlig sak för mig. Det skulle vara utomordentligt roligt., Hennes tankfullhet kom hans listiga spejande på skam. Han kunde icke läsa något i hennes ansigte. Han tryckte henne i sina armar och kysste henne på kinden. Hon besvarade kyssen, men såg ännu alltjemt på elden. . Hör, Lou, jag tyckte att jag borde ge dig en vink om hvad som är på färde, ehuru du nog kan gissa dig till det om du också inte vet de. Men nu kan jag icke stanna längre, jag har satt ut möte med några kamrater. Du glömmer ju inte att du håller af mig? Nej, kära Tom, det skall jag inte glömma.n Du är en snäll flicka. Adjö, Lou! Hon gaf honom ett hjertligt god natt och följde honom till dörren, hvarifrån man kunde se eldarna i Coketown, som färgade himlen röd. Hon blef der stående och såg stadigt på dem, medan hon lyssnade till hans försvinnande steg. De förlorade sig snart som de voro glada att komma bort från Coketown, och der stod hon ännu sedan han var borta och allt blifvit tyst och stilla. Det såg ut som hon först i elden inne i huset och sedan i den dunkelröda dimman sökte läsa, hvad slags väf den gamla tiden, den äldsta af alla spinnare skulle väfva af de trådar den redan tvinnat samman till en qvinna. Men hans fabrik är ett hemlighetsfullt ställe, hans arbete ljudlöst och hans arbetare stumma, (Fortis. följer). — —— — Wienertidningen Lloyd berättar, att den förlidet år åt ryska industriidkare meddelade tillätelsen, att deltaga i den stora expositionen i Paris 1855, nu blifvit äterkallad.