Aftonbladet – 22 september 1854, sida 2

harmar mig, utan att du, som är så mycke bättre än jag, skall vara vid min sida. Oct så skall jag söka att invänta den tid, och sö vill jag söka att tro på den tid, då du och jag skola gå med hvarandra långt bort på an dra sidan den stora klyftan till det land de; din lilla syster är. Han kysste åter fliken af schalen och lä benne gå. Med bruten stämma sade hon honom godnatt och gick ut på gatan. Vinden blåste från den kant der dagen snar skul!e visa sig, och blåste ännu starkt. Der hade bortsopat molnen från himlen, regne hade uttömt sig eller dragit bort åt annat bål! och stjernorna tindrade klart. Han stod barhufvad ute på gatan och följde henne med ögonen tills hon försvann. Hvad de klara stjernorna voro i jemförelse med det sömniga ljuset i fönstret, var Rachael i denna okonstlade mans ögon i jemförelse med hans lifs vanliga erfarenheter. FJORTONDE KAPITLET. Tiden gick i Coketown liksom machinerna i staden. Så och så mycket materiel förarbetades, så och så mycket bränsle förbrukades, så och så många krafter uppmättes; så och så mycket pengar förtjentes. Men mindre obeveklig än jern, stål och messing införde den sina vexlande ärstider till och med i denna öken af rök och tegelsten, och var det enda som der höll stånd mot den förfärliga enformigheten. Louise,, sade mr Gradgrind, har nu nästan blifvit en utbildad qvinna., Tiden arbetade undan med sina otaliga hästars kraft utan att fråga efter hvad någon sade och presenterade kort derefter unga Thomas en fot högre än då hang far sista gången hade skänkt honom en särskild uppmärksambhet.