Aftonbladet – 22 september 1854, sida 1

Vi återkomma i dag, enligt löfte, till en närmare granskning af den kongl. propositionen angående mindre kreditivets förhöjning till 21, millioner rdr. Härvid fästa vi oss i konstivutionel ordning först vid det statsrådsprotokoll som finnes densamma bifogadt. Vi anmärka dervid, att när K. M:t förut tvenne gånger under denna riksdag äskat utomordentliga medel för rustningar, eller till den s. k. neutralitetens upprätthållande, vid det första tillfället, eller då reg. den 29 sistl. Dec. begärde endast ett förskott af 389,8!4 rdr 32 sk. bko, statsrådsprotokollet innehöll en någorlunda detaljerad uppgift från cheferna för landtoch sjöförsvarsdepartementen på de föremål för hvilka anslagen voro behöfliga, nemligen för någon del af armeens försättande på krigsfot — hvilket väl således lärer redan hafva skett — och förstärkande med en eller möjligen flera klasser af allmänna beväringen, — hvilket, såsom bekant, ännu icke skett, — äfvensom för att åstadkomma ,en större rustning af K. M:ts flotta under förliden sommar. Vid det andra tillfället eller i sistl. Februari månad, då K. M:t inför Rikets Ständer tillkännagifvit att neutraliteten var erkänd och för dess upprätthållande äskade ett anslag af 2,500,000 rdr, innehöll såväl statsrådsprotokollet som den kongl. propositionen, att K. M:t deröfver inhemtat Hemliga utskottets yttrande och att det var först derefter K. M:t sjelf behagade anmäla ärendet i statsrådet, uppå hvars enhälliga tillstyrkan den kongl. propositionen expedierades. Som bekant är skyndade Rikets Ständer att, med en beredvillighet och en skyndsamhet som torde sakna få exempel inom en representativ församling af så splittrade elementer, lemna sitt bifall till dessa K. M:ts propositioner; och det torde ännu vara i friskt minne huru man på visst håll stämplade snart sagdt såsom riksförräderi, att ens sätta i fråga, det detta ärende skulle ber handlas med vanliga former och åtminstone någon närmare utredning äskas i afseende på sättet och ändamålet för medlens användande, Den politiska ställningen var emellertid, isynnerhet vid tidpunkten af det sistnämnde kreditivet, så ömtålig, att äfven vi för vår del icke tvekade att yttra oss tillstyrkande, ehuru de betänkligheter vi icke kunde underlåta att i hofsamma ordalag framställa mot oss väckte en officiel motvilja, som urladdade sig i ganska bittra utlåtelser från den sidans press. Nära sju månader äro sedan dess förflutna, och den erfarenhet, som derunder vunnits i afseende på vär regerings sätt att använda de skattemedel, hvilka med en så stor frikostighet och med ett så ädelt förtroende blifvit åt henne förtrodda, torde likväl, som vi förmoda, hafva öppnat ögonen såväl på representationen som på svenska folket i så måtto, att man hädanefter icke till den grad obetingadt som förut öser medel i regeringens händer, utan att hafva något slags reda uppå hvartill de må vara erforderliga. Ty, i sanning, svårt blir det att göra sig begripligt att under förliden sommar Sverges neutralitet, om den ett ögonblick varit botad (hvilket icke ens den mest hyperboliska kanstöpare lärer kunna påstå) blifvit upprätthållen genom ett par linieskepps och fregatters samt några ångfartygs paraderingar i Östersjön, äfven om eskadern mera direkt, än som funnits på orderna, stått under en kunglig prins befäl, eller genom Rikets Ständers inbjudning att bese flottiljen vid Elgsnabben, eller genom det nya skruflinieskeppet Carl XIV Johans promenad till Stockholm för att förevisas ständerna; ej heller kunna vi föreställa oss att Sverges besittning af ön Gottland antingen behöft betryggas eller ock kunnat betryggas genom inqvartering af några