Aftonbladet – 21 september 1854, sida 2

FINLAND. Såsom prof på det sätt de mest frimodiga af finska tidningarne måste begagna för att lotsa fram någon krigsunderrättelse undan den ryska censurens klippor och skär, införa vi följande bit ur Morgonbladet för den 7 dennes, i hvilken för Helsingforsboarne antydes Bomarsunds spröngande i luften: Väderleken. Uh, det bläser och det hviner och det tjuter och det stormar och det är kallt och det är kulet och det är kusligt och det är kyligt och emellanåt är det för en stund ett nedramlande, ett plaskande, ett pladaskande af bäde vått och torrt, så att man kan förlora alla de fem sinnen, — men om det icke skully vara och göra allt det der, så skulle det ocksä vara ett riktigt skönt och vackert väder, ty solen har alls icke ännu blifvit högfärdig och förnäm utaf sig, utan mest hela dagarne igenom sitter den och småler åt menniskornas små gräl och tvister och krig på den här planeten, och det enda man kan anmärka, är att gubben, ju längre hösten lider, tycks bli allt mera och mera aftonsömnig. Sä bläsigt det än i luften är, så ha dock sinnesstämningen i staden blifvit betydligt lugnare, sedan man i förrgår fick veta någoating frän Åland. Den 6 Sept och nästföljande dagar har en förfärlig, orkanlik storm rasat i Finska viken och äfven känts särdeles våldsam vid Åbo Underrättelser, synas nu ha lyckats litet beveka sin censors hr Heykels hjerta, ty den 8 September får bladet meddela följande notis: Frän Aland hitkommo förlidne tisdag ett större antal nu mer eller mindre värnlösa familjer, hitförda med ryska ängfartyget Letutschij,, hvilket som parlamentärfartyg dagarne förut afgätt ända till nära en half versts afstånd frän det dä ännu qvarstäende, i fiendens hand varande Bomarsund. Lördagen den 2 dennes, klockan omkring 7 på morgonen, eller dagen efter sin framkomst hade fartyget varit vittne till eti storartadt, men sorgligt skädespel: fästningens afsigtliga sprängning i luften genom fienden, under de allierades exalterade jubel. Kanoner cch allt möjligt anvärdbart skall dessförinnan blifvit borttaget från fästningen. Äfven berättas, att fienden förstört allt, hvad han öfverkomma kunnat af ryska kronans tillhörigheter. Då Letutschij förlidne mändag ätervände, ätföljd till Korpoström af en äfvenledesparlamentärfagg förande engelsk ängbät, hade nästan hela den förenade fientliga flottan, som vid fästningens sprängning ännu skall utgjorts af flera tiotal tillstädesvarande fartyg, varit afseglad från Åland, man visste icke hvart — nägra uppgifva hemät — efter att förut hafva itvenne dagars tid varit ifrigt upptagen af truppernas (sägas uppgätt till 25,000 fransmän) embarkering och med upptagande ombord af allt sitt pick och pack. Endast en mindre afdelning lärer qvarstannat såsom handräckning ät dem, hvilka angripits af koleran, som nu äfven säges fätt fast fot på Åland, FRANKRIKE. Baraguay-dHilliers återkomst till Paris inträffade den 13 dennes. Chefen för genikåren, general Niel, som anses ha särdeles utmärkt sig vid Bomarsunds intagande, och hvilken man derför påstår kommer att afsändas till Krim, lärer i