1 Maärla tTorsanuUing mag. Vv. ff. fcvn; OCh 23) Ppåstors-adj. i Kungsholms församling J. O. Remmer. — —— — — Öfverståthållareembetet kungör, att som flere läkare intygat. det å ställen der kolera är gängse, plommon äro framför all annan frukt till förtäring skadliga, fastställes ett vite af 3 rdr 16 sk. bko för alla dem, som i stadens hamnar till försäljning hålla dylik frukt. — m— — Af det stora praktfulla Billmarkska planchverket Aquarell-litografier och tontryck, Teckningar efter naturen i Sverige, har i dessa dagar det andra häftet utkommit. Det innehåller fyra plancher i stor folio, utförda i det nyuppfunna engelska färgtrycket på Carton-Bristol-papper. Ämnena äro liksom 1 föregående häfte hemtade från Gripsholm och på ett särdeles lyckligt sätt historierade. Den första planchen framställer konung Erik den fjortondes ännu bibehållna dystra fängelse. Vid en af de små fönstergluggarne ser man den olycklige konungen, försänkti sorgliga betraktelser, genom en annan tittar den hånande lifdrabanten in; på spiselhärden flamnar en brasa och råttorna leka ostördt på golfvet. Den andra planchen afbildar konseljsalen, i hvilken man ser församladt ett sällskap i bofdrägt från 1700-talet.: Bland de taflor, som pryda detta rum, ser man i ganska iskådlig afbildning: Gustaf II Adolfi sittande ställning,, med Ryktet hållande,en lagerkrans öfver konungens.hufvud; Carl: XII-till häst vid belägringen af Thorn; konung Carl Gustaf, stödjande sig med ena armbågen på jordsloben; .holstein-gottorpska hertigen Fredrik UI i sittande stätlning och vid hans sida stående, .hans gemål, prinsessa af Sachsen och moder. ;till :6 barn, som -omgifva : förälIrarne, bland dem Hedvig Eleonora, sedermera drottaing i Sverge. Derefter följer Rikssalen, i hvilken man ser afbildadt ett af dessa präktiga gästabud, som under Gustaf Wasas tid lifvade. detta af honom med så mycken förkärlek omfattade slott. Den fjerde planchen innehåller slutligen en vinterscen. På den isbelagda Gripsholmsfjärden ser man tvenne junkrar som gående på skridskor skjuta framför sig en släda, hvari en ädel dam sitter; de skynda mot stranden för att undkomma det påbörjade starka snöfallet, genom hvilket man på afstånd ser det väldiga slottet framskymta. Detta utmärkta verk skall säkerligen så väl inom Sverge vinna den utbredning som det genom sitt artistiska värde förtjenar som äfven i utlandet bidraga att väcka uppmärksamhet för Sverges historiska och naturmärkligheter samt aktning för svenskt koåstnärskap.