liden natt kan jag nog förstå. Arbetetimorgon skall kännas långt tyngre för dig än för mIig. Han hörde stormen dåna och hvina utanför, och det föreföll honom som hans förra förbittrade sinnesstämning åter sökte bemäktiga sig honom. Hon hade förjagat den; hon skulle hålla den på afstånd; han litade på att hon skulle försvara honom mot sig sjelf. Hon känner ej igen mig, Stefan. Hon stirrar bara vildt rakt framför sig och mumlar något som ora hon talade i sömnen. Jag har tilltalat henne många gånger, men hon märker det icke och det är också det bästa. När hon kommer till sans igen, har jag gjort hvad jag kunnat, utan att hon vet det minsta derom. Hur länge, Rachael, tror du att det kan dröja ? Doktorn säger att hon kanske återfår sansen i morgon., ter föllo hans ögon på flaskan, och en rysning gick öfver honom, så att hela hans kropp skakades. Hon trodde att han frös, emedan han blifvit våt. Nej, sade han, det var icke derför. Han hade blifvit förskräckt. Jo, då jag kom in. Medan jag dref omkring. Medan jag tänkte. Medan jag — — Den kom öfver honom igen och han reste sig upp och höll sig fast vid kaminlisten, medan hån nedströk sitt kalla, fuktiga hår med en hand, hvilken darrade som hade den varit slagen med lambhet. Stefan I Hon närmade sig honom, men han utsträckte armen för att hejda henne. Nej, nej, stanna der du är. Låt mig se dig sitta vid sängen. Låt mig se dig så god ochså förlåtande. Låt mig se dig så, som jag såg dig när jag kom in. Jag kan aldrig se dig bättre än gå. Aldrig, aldrig.