z fisenem——L den var gömd, bortdref han de nyfikna från ställen der den var dold, och fick han dem ut på gatan, antogo sjelfva skorstenarne på fabrikerna denna skepnad, och rundtomk ring dem stod det tryckta ordet. Stormen tjöt ånyo, regnet piskade på taken, och de större rum, genom hvilka han vandrat af och an, drogo sig tillsammaris till de fyra väggarna i hans kammare. l2lden hade slocknat, men eljest var allt som då. han tillslöt sina ögon. Rachael tycktes ha fallit i slummer på stolen vid sängen och satt helt stilla, insvept i sin schal. Bordet stod på samma ställe tätt bredvid sängen,och på den sågs den så ofta förnyade gestalten i sin verkliga storlek och med sitt verkliga utseende. Han tyckte sig se gardinen röra sig. Han betraktade den nu noggrannare och förvissade sig att den verkligen rörde sig. Han såg en hand komma fram och trefvz, efter någonting. Derpå rördes gardinen ännu tydligare, och qvinnan i sängen sköt den unv-an och satte sig upp. Med sina hemska ögon, som voro så ihåliga och vilda, så lifl3sa och stora, såg hon sig om i rummet orih öfverfor den vrå, der hon sof på sin stol. Hennes ögon vände tillbaka till denna vrå, och hon höll sin hand öfver dem liksom för att beskugga dem, medan hon såg iv. i vrån. Åter löpte de omkring i rummet, knappast, om ens något, bemärkande Rö chael, och vände tillbaka till vrån. Medan hon ännu en gång beskuggade dem med handen, icke så mycket för att se på honom som att se efter honom i följd af en slags djurisk instinkt att han var des, före. kom det honom, som i dessa förstörda, dra eller i den själ som tillhörde dem, icke fang ett spår qvar af den qvinna han iktat för aderton år sedan. Hade han icko g, ett henne steg för steg blifva sådan, skulle ha n aldrig trott att det var samma varelse. — Forts.)