Han fick ett häftigt anfall af skakningen och sjönk derpå ned på sin stol. Efter en liten stunds förlopp återfick han fattningen och kunde, i det han stödde armbågen mot det ena knäet och hufvudet mot handen, se på Rachael. Sedd vid den dunkla belysningen med hans tårfyllda öga, var det som om hon hade en strålande gloria omkring sitt hufvud. Han kunde hafva trott att hon verkligen hade det, och han trodde det, då stormen utanför skakade fönstret, smällde i porten åt gatan och for tjutande och klagande omkring i huset, När hon blifvit bättre är det att hoppas att hon återigen lemnar dig i fred, Stefan, och icke mer plågar dig. I alla fall skola vi hoppas det nu. Men nu skall jag vara tyst, så att du kan få sofva. Han tillslöt ögonen, mera för att göra henne till viljes än för att hvila sitt trötta hufvud; men medan han lyssnade till stormen, upphörde han småningom att höra den eller också förvandlade den sig till ljudet af hans vil eller också till de röster han hört under dagen (bangs egen deri inberäknad), som sade hvad som verkligen blifvit sagdt. Men till och med detta halfva medvetande förlorade han till slut, och han drömde en lång, orolig dröm. Han tyckte att han och en annan, till hvilken hans håg länge stått — men det var icke Rachael, och detta förundrade honom midt under hans inbillade lycksalighet — stodo i kyrkan för att vigas. Medan ceremonien pågick, och medan han bland de närvarande igenkände några som han visste finnas qvar i lifvet, och många som han visste vara döda, uppstod ett mörker, som efterträddes af skenet från ett förfärligt ljus, som utgick från en linie i taflan med de tio budorden vid altaret och upplyste byggnaden med orden. Och