Aftonbladet – 16 september 1854, sida 3

Jan, svarade Stefan, han åt och drack med så god aptit som en humla. Mycken tack! sade den gamla qvinnan, med en oändlig tillfredsställelse, mycken tack I Nej, han hade bestämt aldrig sett den gamla qvinnan förr. Och likväl hade han ett dunkelt minne af att han mer än en gång drömt om en gammal qvinna som liknade henne. Hon fortfor att gå vid hans sida, och vänligt lämpande sig efter hennes stämning, frågade han henne om hon inte tyckte att Coketown vore en arbetsam stad, hvarpå hon svarade: fo, förskräckligt arbetsam., Derpå sade han, att han nog kunde se att hon var från landet, hvilket hon besvarade jakande: Jag kom hit i morse på jernbanan. Jag reste tio mil på jernbanan i morse och reser de samma tio milen tillbaka i eftermiddag igen. Jag gick tidigt i morse halfannan mil till stationen och träffar jag ingen på vägen som jag kan få åka med, så får jag gå halfannan mil i afton igen. Det är ju ganska duktigt vid. min ålder, sir, sade den pratsamma gumman, hvars ögon tindrade af stolthet. Ja, det är visst och sant; men gör det inte för ofta bara, missusl! Nej, nej, en gång om året bara, svarade I bon med en skakning på hufvudet. Dertill använder jag mina sparpengar. Jag kommer regelmässigt en gång hvart år för att traska omkring på gatorna och se alla dessa gentlemän. Blotit för att se dem?, frågade Stefan. Det är tillräckligt för mig,, sade hon med mycket allvar och intresse i sitt väsen, jag önskar inte mer. Jag har stått här på denna sidan af gatan för att få se denna gentleman, här vände hon åter om hufvudet mot mr Bounderbys hus. Men i år går han så sent