nämnda vilkor dock icke skall gälla för dem som redan äro prester. — — — Den kongl. propositiohen rörande ändring i 35 och 40 SS regeringsformen, m. fl. st. rörande rikets styrelse då konung är sjuk eller utrikes vistande, hvilken proposition, såsom vi förut nämnt, blifvit af konstitutions-utskottet afstyrkt, har i dag genom de två privilegierade ståndens devouement blifvit lyckosamligen förhjelpt att hvila till nästa riksdag, på samma gång borgareoch bondestånden utan invändning godkänt konstitutionsutskottets beslut. På riddarhuset uppläste justitiestatsministern hr grefve Sparre ett kort skriftligt anförande till försvar för propositionen, och det höglofliga ståndet hade den artigheten att utan diskussion förkasta utskottets åsigt och göra den kungliga propositionen hvilande. I det högvördiga ståndet börjades diskussionen med en appell till lojaliteten och grannlagenheten, som föranledde en biskop att förklara det han icke erkände någon högre lojalitet än den att redligt tänka och handla efter ens innersta öfvertygelse, men som dock hade den lyckliga påföljden att väcka ståndets förbarmande. Det var märkligt att höra propositionens egentligaste försvarare erkänna de många med dess antagande förknippade betänkligheterna ; men hvad gör det väl, hette det, om det stackars förslaget får lefva tre år till? Man kan ju slå ihjel det nästa gång; man fattar ju intet bindande beslut, m. fl. högst bevekande argumenter, hvaribland också icke glömdes den förmente grannlagenheten mot Norge att ej nu definitift afslå ett förslag, som enligt Norges grundlag ej kan behandlas förr, än af nästa storthing. Sedan tre talare på det strängaste kriticerat den kongl. propositionen, beslöt ståndet enhälligt, såsom af talmannen tillkännagafs, att den kungliga propositionen skulle blifva hvilande till nästa riksdag. I ———