Aftonbladet – 15 september 1854, sida 3

krig. Från särskilda hamnar bortsläpades ännu vid denna tid årligen 10 till 12,000 ölyckliga offer af dessa europeiska barbarer, och de mänga negerkonungarne uppbetsades till fortsatta, blodiga fejder mot hvarandra medelst rika belöningar af europeiska varor; — numera kan intet af dessa skepp ostraffadt visa sig vid denna strand. År 1840 upphörde helt och hållet de hvitas förmynderskap öfver denna koloni af sig sjelfva styrande negrer, och 1846 uppträdde den, med sina amerikanska stiftares samtycke, som en sjelfständig, fullkomligt oafhängig stat med egen författning; den hittillsvarande guvernören öfver kolonien blef president i fristaten Liberia, som nu kunde upptagas i ledet af den europeiska civilisatioDens andra suveräna stater. Redan är 1839 hade kolonien vunnit så mycken inre kraft, att dess framtida beständ kunde anses fullt betryggadt, och den kände nu behofvet af att bilda ett sammanhängande helt af koloniens spridda delar. Den större enighet och kraft, som en union kunde beskära, voro nödvändiga för att bestå de mänga yttre striderna och för att upprätthälla koloniens grundlag, innefattad i orden slafveriets upphäfvande. — Fyra af det amerikanska kolonisationssällskapet dertill utvalda kunniga män sammanträdde nu för att göra ett utkast till en gemensam författning, hvarvid de särskilda kolonidistrikten representerades af de anseddaste män frän hvarje distrikt. Efter längre debatter, i hvilka endast koloniens färgade representanter deltogo (hvarför också alla hvita blefvo utestängda från embetens beklädande i i kolonien), kom man öfverens om vissa grundlagsbestämmelser. Dessa voro följande: 1) Den lagstiftande makten bestär af en guvernör, som omväljes hvartannat är, och en senat. Dess beslut äro dock underkastade det washingtonska koloni: sationssällskapets Veto. 2) Senaten består af representanterna för alla de särskilda kolonierna, af hvilka det ena Countyt, Monrovia, äfven kalladt Monserado, sänder 6, det andra, Gran Bassa, 4; sednare tillkommo distrikterna Sinu och Maryland. 3) Högsta domstolen bildas af presidenterna i de lögre rätterna under guvernörens ordförandeskap. 4) Intet slafveri är tillåtet i kolonien, ej heller nägot deltagande i slafspekulationer af hvad slag de vara mä utom kolonien. 5) Hvarje invänare af mer än tjuguett är är medborgare i kolonien, med rättighet att deltaga i valen, hvarvid omtöstningen sker med kulor. Dessa voro författniogens hufvudpunkter, som det amerikanska kolonisationssällskapet antog och förklarade vara kloka och rättvisa. Detta sände en redan förut af kolonien högt förtjent man, Thomas Buchanan, som guvernör till Liberia med den sanktionerade författningsakten. Vid landstigningen den 1 April 1839 helsades han af kanonsalfvor och folkets jubel och beledsagades af militären till guvernementshuset, der akten blef hela församlingen föreläst och af densamma antagen. Författniogen fann nästan enbälligt bifall; blott några få missnöjda knotade öfver Vetot. Monrovia aflade straxt lydnadsed, och folket fann snart att det hade sin styrka i denna union. Den första lagstiftande församling sammanträdde i September samma år. Kolonien kände inom kort stort behof af en postinrättning; fattigvård, värden om enkor och värnlösa barn oe invalider samt dessas understödjande af staten, upprättandet af skolor i hvarje del af kolonien, sko lor för handtverkare och lärgossar, iurättandet i hvarje county af asyler för statens räkning till emottagande af förolyckade och värnlösa — allt detta och mycket annat blef snart ordnalt. Kolonien räknade redan 9 städer med 500,000 acres bördig jord i det bästa skick, beväxt med säd, fruktträd och köksväxter, 21 kyrkor, 21 prester, 10 hvardagsoch mänga söndagsskolor. Missionen utbredde sig åt alla sidor bland de hedniska negerstammarne, med den största ifver för dessas omvändelse och civilisation, och det ohyggliga trolldomsväsendet, ordalierna, de grymma offren, afgudatjensten och djefvulsbesvärjningarna blefvo på det kraftigaste motarbetade. Fyra boktryckarepressar och två tidningar af lärorikt innebåll, Liberia-Herald och African-Luminary bidrogo väsentligt till upplysningens och industriens befrämjande i kolonien. Med denna nya lagstiftningsperiod och guvernören Th. Buchanans kloka och verksamma, ehuru korta styrelse (han dog redan på tredje året, 1841) begynner en ny era för kolonien Liberia, som under hans utmärkte efterträdare, f. d. viceguvernören Joseph J. Roberts, en tapper hjelte och vis statsman, efterföljdes af fristatens oafhängighetsperiod med Roberts i spetsen, såsom densammas president. — Innan vi öfvergå till denna nya era, till tillståndet i närvarande ögonblick, hvars raska uppblomstring man bör tillskrifva det djerfva och tappra bekämpandet af de yttre fienderna, torde en äterblick på några af den första kolonisationens hufvudmomenter och koloniens sednare öden vara nödvändig för att fälla en riktig dom öfver de nuvarande förhållandena i fristaten, som ännu är i sin barndom. Dervid bör man ej förgäta, att dess uppgift var att i en feberdiger, tropisk zon, omgifven endast af barbariska folkstammar, tillika lyfta sig sjelf från ett föraktadt, okunnigt och förtryckt slaffolks låga tillstånd till frihet och civilisation, och att detta blott kunde ske med ringa medel (som tid efter annan frivilligt lemnades af privata), under det den beständigt måste underhälla en blodig sjelfuppehällelsestrid med grannstaterna, utan att det var fråga om att kunna utvidga densamma till ett eröfringskrig. (Forts. följer.)