Aftonbladet – 15 september 1854, sida 1

STOCKHOLM, tcn 15 Sept. Statsutskottets betänkande i den vigtiga frågan om jernvägsanläggningar, deraf vi i går meddelade en kort sammanfattning, lärer förekomma till öfverläggning hos riksstånden i något af de första plena i nästa vecka. Säkert undgår icke sammä betänkande de rättvisa, anmärkniogar, hvartill det utan tvifvel lemnar rika anledningar. Ett hufvudsakligt fel är redan efter vär tanka att utskottet, i stället för att helt enkelt och praktiskt behandla denna sak, gjort ett försök till ett slags allmän lagstiftning rörande anläggningen af jernvägar och de grundsatsers, som dervid böra för all, framtid iakttagas. Det ifrågavarande betänkandet har således icke blifvit annat än ett s. k. princip-betänkande, hvars tillämpning kommer att bero på helt andra omständigheter och förhållanden hos kommande ständer. För vår del hafva vien icke ringa farhåga för dessa, princip-betänkanden, hvilka i, det. hela sväfva i teoriernas. luftiga rymd. utan fotfäste i verkliga förhållanden. Vi erinra oss ännu mycket väl huru den nya regimen år 1844 framlade ett s. k, pringip-betänkande i afseende på antagandet af den nya brottmålslagen, och huruledes det, med rätt ansträngda bemödanden, lyckades att vid den första riksdagen genomdrifva. dessa allmänna grunder. Men hur har det sedermera gått? Hafva vi ännu fått någon ny brottmåälslag, stödd på tillämpningen af de antagna grunderna, eller befinna vi oss icke ännu ungefär lika aflägse från målet som för 10 år sedan? Så kan det äfven gå med de af regeringen proponerade och af statsutskottet tillstyrkta . allmänna jernvägsprincipernå. Vi besluta grunder och principer, men; tillämpningen derom uppskjuta. vi — besluten till en oviss framtid! Kan det vara rätt och klokt att så gå till väga? Kan det yara rätt och klokt att den ena riksdagen binda sig vid en princip, t. ex. den att staten skall blifva entreprenör för . alla hufvudjernbanor, som, då det kommer till tillämpningen, blifvande ständer kunna helt och hållet upphäfva. och fatta ett rakt motstridande beslut? Eller är icke det helt enkla och naturliga att. besluta anslag till en. viss jernväg som utföres genom statens försorg och på dess. bekostnad, i fall. den icke på annat sätt kan åstadkommas? Någon erfarenhet hade då kunnat vinnas. för framtiden, och om denna erfarenhet blifvit tillfredsställande för principen att låta staten besörja anläggningen, kunde man väl vara vida säkrare på alt samma princip. äfven komme att tilllämpas på andra jernvägar, än genom det allmänna, för kommande ständer föga verkande, beslut som, i likhet med statsutskottets förslag, nu skulle fattas att. gälla för: samtliga stambanor. På samma sätt är det ju alldeles öfverflödigt att nu, såsom-en allmän grund, utan sammanhang med tillämpningen på någon serskild jernväg, stadga vilkoren för utförandet af s. k. bibanor, i afseende hvarå naturligtvis skiljaktiga förbållanden ganska lätt kunna föranleda till skiljaktiga vilkor så väl å statens som de enskildas sida. På dessa skäl anse vi statsutskottets nu ifrågavarande betänkande såsom snart sagdt ett ölverflödsarbete, som i det hufvudsakliga lemnar. samma resultat ehvad det bifalles eller afslås (med undantag för frågan om de till undersökningar föreslagna 100,000 rdr bko); hvarföre vi för vår del anse det icke löna mödan för Rikets Ständer att spilla mycken tid på diskussionerna om de ifrågavarande allmänna satserna. En sådan granskning skulle äfven, i vår tanka, slå ganska :illas ut för statsutskottet, enär, på sätt ett. par:reservanter anmärkt, statens privilegium att, utan enskildas deltagande, både uteslutande oeh en