Aftonbladet – 14 september 1854, sida 3

icke kommit hit för att klaga. Derpå är Jag på förhand viss., Nej, sir, derför har jag visst icke kommit. Mr Bounderby tycktes, trots sin förut uttalade fasta öfvertygelse, blifva angenämt öfverraskad. Mycket bra,, sade han. Du är en ordentlig karl och jag misstog mig icke, Låt mig då höra hvad som är på färde. Efter det icke är detta, så låt mig då höra hved det är. Hvad har du att andraga? Ut med det, min gosse! Stefan kastade händelsevis en blick åt sidan på mrs. Sparsit. Jag kan gerna gå ut, om ni önskar det mr Bounderby, sade denna sjelfuppoffrande dam, i det hon låtsade som hon ville ta foten ur stigbögeln. Mr Bounderby bjöd henne stanna genom att hålla ett kotlettstycke i sväfvande ställning, förr än han stack in det i munnen, och utsträckte sin venstra hand, hvarpå han, sedan han dragit sin hand tillbaka och sväljt sitt kotlettstycke, sade till Stefan: Som du ser är detta fruntimmer ett välbekart fruntimmer, ett förnämt fruntimmer. Du må icke tro, att derföre att hon nu hushållar åt mig, hon icke varit mycket högt uppe i trädet, — ja ända upp i toppen af trädet! Har du sålunda nfgot att säga som ej kan sägas i ett välborct fruntimmers närvaro, så skall detta fruntimmer lemna rummet. Men kan det du har ett säga sägas i ett välboret fruntimmers närvare, skall detta fruntimmer stanna qvar der hon är. Jag hoppas sir, att jag aldrig, sedan jag blef född, haft något att säga som icke var passande för en välboren dam att höra, var svaret, som åtföljdes af en Jätt rodnad. Mycket bra,, sade mr Bounderby, i det nan sköt sin tallrik ifrån sig och lutade sig akut i stolen. Låt oss nu höra hvad du lar att säga?, . (Forts. följer.)