aGod natt, vännen min; god natt. Hon gick med sin nätta figur och sin är. bara qvinliga gång utför den mörka gatan, och han stod och såg efter henne tills hon vek utaf in i ett af de små husen. Det var måhända ej en fläktning af hennes grofva schal som ej hade intresse i denna mans ögon, ej en ton af hennes röst som ej återljudat i det innersta af hans hjerta. När hon försvunnit ur hans åsyn, fortsatte han sin hemväg, blickande upp allt emellanåt till himlen, der skyarne seglade fram med en vild fart. Men de voro nu brustna, och regnet hade upphört, och månen sken, blickande ned genom de höga skorstenarne i Coketown, på de djupa härdarne derinunder och kastande på väggarne titaniska skuggor af de hvilande ångmaschinerna. Mannen tycktes hafva uppklarnat med aftonen, alltsom han framgick. Hans bostad, i en annan dylik liten gata som den första, utom att den var ännu trånare, låg ofvanpå en liten handelsbod. Huru jet kom sig, att folk fann det löna mödan att sälja eller köpa de små eländiga leksaker, somi dess fönster voro uppställda bland tidningar för godt köp och fläsk (det var en skinka som skulle bortlottas följande afton), hör ej hit. Han tog sin ljusbit från en hylla, tände den vid en annan som stod på disken, utan att störa bodens egarinna som redan Bof i sitt lilla rum, och gick uppför trapporna till sin kammare. Det var ett rum som under olika innehafvare ej var obekant med den svarta stegen, men för närvarande så nätt som ett sådant rum kan bli. Några böcker och skrifmaterialier stodo på en gammal byrå i ett hörn; hohaget var anständigt och tillräckligt, och ehuru Juften var mindre god, var rummet rent och snyggt.