Försynen funnit tjenligt att endast göra dem till händer 7) eller, i likhet med hafskustens lägre djurarter endast till händer och magar, — lefde en viss Stefan Blackpool, fyratio år gammal. Stefan såg äldre ut, men hans lif hade varit ett lif af hårdt arbete. Det säges, att hvarje menniskas lif har sina både rosor och törnen, men hvad Stefan angick, syntes ett misstag eller någon annan fatal händelse egt rum, hvarigenom en annan kommit i besittning af hans rosor, och han i stället blifvit egare af dennes törnen utom sina egna. Han hade, för att begagna hans egna ord, upplefvat ett helt lass vedervärdigheter och kallades af denna orsak gemenligen Gamla Stefan. Gamla Stefan med sin krökta rygg, rynkade panna, grubblande min och ett hufvud, som såg ut att kunna rymma en hel hoper, och som betäcktes af ett långt men tunnt stålgrått hår, kunde hafva gält för en för sin ställning särdeles intelligent man. Det var likväl ej fallet. Han intog ingen plats bland de märkvärdiga arbetare som, genom att under många år stycke för stycke hopfogat sina afbrutna hvilotimmar, gjort sig hemmastadda i svåra vetenskapsgrenar och förvärfvat sig insigter i de otroligaste saker. Han intog ej något rum bland de arbetare som kunde hålla tal och deltaga i debatter. Tusende af hans yrkesbröder kunde tala mycket bättre än han. Han var en skicklig väfvare och en i botten redlig man. Hvad han var mera eller hvad eljest fanns inom honom, må han sjelf visa. Gaslågorna i de stora fabrikerna som, när de voro upplysta, sågo ut som feepalatser — åt minstone föreföllo de dem så som ilade förbi på jernvägen — voro alla utsläckta; klockorna hade ringt af för aftonen och tyst) Arbetarne kallas i England The Hands eller Händerna. Öfvers. Anm.