— Från Sundsvall skrifves i Norrländska Korrespondenten af den 9 dennes: Vi bafva länge hört omtalas att finnarne med mindre farkoster, bätar och skutor haft kommunikation med sjökusten inom Norroch Westerbottens län. Pä sednare tiden hafva de ock gjort besök inom denna ort, ej mindre här i Sundsvall, än Hernösand och andra hamnar. Under nästl. marknad i Örnsköldsvik, var der i hamnen en finsk slup; ehuru liten, var den likväl försedd med 6 mans besättning och hade tjära till last. Denna vara utbyttes mot salt. I utbyte gällde den förra varan 13 och den sednare 10 rdr rgs prtunna. Saltet bestod af Terrawechia-vara, gammal och god qvalit. Efter hvad det sades, bestod denna besättving af landtmän, bvende 4 å 5 mil från Wasa, som hede förenat sig om ett fartyg för att utföra egna produkter och inköpa nödvändighetsvaror för husbehof. Att finoarne bryta blokaden, kan på visst sätt ursäktas, di afsigten dermed endast är att afyttra egen varutillverkning och förskaffa sig salt o. d. för sina hushäll; men att en del skeppsredare afsända större fartyg på Finland med fulla laster, är ett industriförsök af eget slag. Såsom bevis på huru kostsamt kriget måtte vara för Ryssland, få vi som en smäåsak nämna, efter trovärdig uppgift, att i våras, då Finland skulle besättas med hästar och manskap för kriget, fanns icke tillgång på hö inom landet, hvarföre det hö oeh fourage, som behöfdes för 3000 hästar, måste transporteras från Ryssland. Genom denna transport kora höet att kosta 2 rdr 40 sk. i svenskt rgs pr lispund. Samma person som omtalte föregående berättelse, nämnde äfven, att i våras var foderbristen så stor i vissa trakter af Finland, att invänarne måste slagta två tredjedelar af sin boskap; med anledning deraf försåldes färskt kött i Helsingfors till 24 å 36 sk. rgs pundet.