TIONDE KAPITLET. Jag bekänner mig hysa den enfaldiga föreställningen, att det engelska folket är ett lika strängt arbetande folk som något folk, på hvilket solen skiner. Jag nämner denna löjliga idiosynkrasi som en orsak hvarföre jag skulle vilja ge dem litet mera förströelser. I den hårdast arbetande delen af Coketown, i de innersta förskansningarne af detta vedervärdiga citadell, der tegelstenen lika säkert utestängt naturen, som den innestängt mör-. dande luftoch gasarter, i hjertat af den labyrint af trånga gårdar och gränder, som tillkommit en och en i sender, och hvar och en i brådskande hast för någon individs särskilda ändamål, och det hela en onaturlig familj som knuffade, trampade och trängde ihjäl hvarandra, i den innersta trånga vrån af denna stora uttömda reservoir, der skorstenarne, af brist på luft att åstadkomma ett drag, voro byggda i en oändlig mångfald af dvergaktiga och krokiga skepnader, som om hvarje hus var försedi med en skylt, som angaf hvad slags menniskor man kunde vänta se födas derinom, bland den massa af Coketowns befolkning, som med ett generiskt namn kallas Arbetarne (the Hands) — ett slägte som skulle funnit mera nåd i visst folks ögon, om