stackars hufvud att den der flickan Jupe så oupphörligt frågar, om och om igen, om sina dumma bref! Det ser verkligen ut som jag vore af ödet bestämd att lefva bland saker, för hvilka jag aldrig skall få ro. Det är verkligen högst förvånande att det ser ut som jag aldrig skulle få ro för någonting! Ungefär vid denna punkt brukade mr Gradgrinds öga falla på henne, och under inflytelsen af detta vinterliga stycke faktum brukade hon återsjunka i dvala.