Aftonbladet – 13 september 1854, sida 3

Fahlun den 11 Sept. Under den förflutna veckan har nordlig vind, understundom öfsergående till storm, nedtryckt temperaturen så, att vi erhållit en försmak på senhösten. Någon nederbörd bar ej heller inträffat, hvadan vattenbristen hämmande inverkar på bruk, bergverk, qvarnar och sågar, äfvensom den nysådda rågen och gräsvallarne ej så obetydligt lida af detta menliga förhällande. — Sedaa stedens gator nu, i öfverensstämmelse med magistratens beslut, blifvit iståndsatte(?) och afsynade, så skulle väl nägon hvar tro, att allt vore härmed väl bestäldt. Blåsten under förra veckan visade dock att begreppet iståndsättning bör utbytas mot ordet förstöring, ty tillfölje af de päförda lagningsämnena stod Fahlun fullkomligt i rök och damm. Ven sä har man också varit rätt originell vid valet af lagningsämnen och tillgripit hvad som närmast varit till hands; slagg, grus blandadt med grofva kullerstenar, sönderslagna förbrända tegelstenar, slammoch dikesmull, ja till och med begagnad garfvarbark ha blifvit använda för ändamälets vinnande. Man kan då lätt göra sig ett begrepp om stadens utseende, då alla dessa herrligheter uppröras af stormen, och man torde mindre förundra sig vid de bastanta atrop hvarje resande fäller, då han tager våra gator i besittning. Garfvare och skomakare hafva dock en obestridlig fördel af detta lagningssätt, samt skräddare och klädsömmerskor dernäst en nägot mindre. Örebro d. 9 Sept. Afoffentliga nöjen hafva vid marknaden i onsdags inga andra funnits att tillgå än spektaklerna, som ocksä varit sådana att andra icke behöfts. Dalmasens ascensionsstigning härstädes på en ett par famnar öfver marken spänd lina skedde för både första och sista gängen i onsdags. I gär hade han, i förbittring öfver att endast nägra pojkar infunnit sig för att åskäda detta stora underverk, redtagit sin lina, packat in och begifvit sig till en annan märknad. Man kan sannerligen icke heller använda sin tolfskilling sämre än till uppmuntran af dylika lättingsföretag. — Ett för vår stad i viss mån notabelt dödsfall inträffade i gär afton genom hand!. B. G. Melins bortgäng. Han var, som vi tro, ännu ordförande för stadens handelsförening och kyrkovärd. Länge hade han varit ledamot af fattigvårdsstyrelsen och kassa förvaltare i den s. k. arbatshus-direktionen och hade säledes mycket deltagit i samhällets kommunala angelägenheter, hvilka han under sina helsodagar skötte med ett prisvärdt nit. Göteborg den 8 September. Telegrafrapporter hade i går anländt, att Nordeap haft en man af besättningen död i kolera och derför lagt sig i karantän uti Köpenhamn. Dessa rapporter — ty de voro tvenne, afgifna från olika till olika personer — erhöllo vederläggning, dä Nordcap anlände till vär brygga i gär e. m. Det hade ombord på fartyget icke funnits någon sjuk, än mindre någon död, men fartyget hade i Köpenhamn emottagit en passagerare, som afgått fråa Libeck den 1 dennes. Dä man i Norge endast har 5 dygns karantän, kunde kaptenen på Nordeap utan fara emottaga denna passagerare. Men det blef en annan sak här i svensk hamn, emedan, såsom bekant, vi hafva 7 dygns karantän från misstänkt och :10 dygns frän smittad ort. Fråga blef nu om Nordcap, efter de 7 dygnens förlopp, sedan ifrågavarande passagerare lemnat det misstänkta Lubeck, skulle få fri kommunikation med vär hamn. Härom uppstodo olika meningar, men karantänsbefälbafvaren bärstädes gjorde den äsigten gällande, att de 7 dygnen skulle räknas ifrån den dag då samma passagerare trädde i beröring med Nordeap uti Köpenhamn, d. v. s. den 6 dennes, hvadan Nordcap för att erhälla kommunikation med Göteborg, först borde undergå 6 dagars karantän. Med anledoivog häraf förklarade befälhafvaren å Nordeap, :tt han, som framgent komme att emottaga passagerare från Köpeohamn, under samma omständigheter som nu varit i fråga, måste anse sitt fartyg fortfarande karantänsskyldigt, och att han således mäste afbryta all förbindelse med Göteborg, såväl vid resan till som frän Norge, samt att han tll följd deraf framdeles endast