Aftonbladet – 13 september 1854, sida 3

Förseelser af den obetydligaste halt hafva blifvit lagda till grund för tillämpningen af nyssnämnde kongl. cirkulär — förseelser, söm bevisligen blifvit oriktigt uppgifna och rubricerade, som bort vara länges.dan glömda för deras obetydlighets skull och läta i alla fall ganska väl förena sig med verklig dygd och gudsfruktan (om ej med vår tids skrymteri) och som dessutom icke rimligtvis böra lägga hinder i vägen för en prestmans framtida befordran, så länge ban får sitt embete utöfva. — Hvilka hafva dessa förseelser varit? jo — att prof. E. för flera är sedan fätt en varning 1:o för det att ett kreatur om nattetid, honom ovetande, inkommit i kyrkan; 2:0o för det att hans tiondespanmål blifvit magasinerad på kyrkans loft; 3:0 för det han i brist på utdrag af sakörelängden utfärdat ett såvida oriktigt prestbevis, att han sagt sig icke känna någon anmärkning mot personens frejd; 4:0 för let han klagat deröfver, att köntraktsprosten ej velat meddela besvärshänvisning öfver ett sockenstämmobeslut; 5:0o för det ban ur sitt rum med en viss be nämning utvisat en näsvis pastorsadjunkt, numera förklarad oskicklig till presterlig tjenstgöring (det enda om rimligtvis kan kallas ett fel i lefvernet); vidare att E. klagat deröfver, att stiftets biskop ej på mer in 30 års tid hällit prestmöte, utan lätit en af E. i egenskap af preses redan 1835 tryckt synodaldisputation äonu hvila oventilerad, hvarigenom sälunda beröfvats E. tillfället att säsom preses fungera (nägot annat gräl med biskop och domkapitel känner ej E. med sig, ej heller nägot annat fel i lefvernet), samt att E., för det han, ingalunda, såsom man behagat säga, af hallstarrighet, vägrat hälla en sockenstämma om skolhusets uppförande på en icke socknen tillhörig grund, utan för det han förklarat sig jäfvig att der föra ordet, blifvit på tre månader för nära 10 år sedan suspenderad, oaktadt det visat sig genom kongl. kommerskollegii utslag af den 3 Sept. 1849, att prof. E. haft rätt i hufvudsaken, och vederbörande myndigheer blifvit för sitt olagliga beteende mot prof. E. all rligen tllrättavista. — Se här i kort sammandrag de förseelser, som man inför konungatronen velat åa förklara, som skulle de enligt nyssnämnde ongl. cirkulärbref vittna om bristande stadga i uppförandet; under det att, säsom prof. E. i sin ansökan vågat antyda, en viss Bofpredikant L., (hvilken fältprosten Gravallius dock tyckes ignorera) blifvit, fastän dömd till suspension för lysning till äktenskap på orikig dag, ej blott beprydd med nordstjernan, utan äfvea befordrad till ett af rikets största pastorat utan .:l anmärkning mot dess stadga i uppförandet. Långt ifrån att missunna L. en sådan upprättelse, vill ins. endast hafva yttrat den önskan, att man icke sä strängt förfarit med prof. E., utan äfveh unnat ho Om en upprättelse. Om man deremot för så beskaffade förseelser, som de ofvan uppräknade skulle, i likhet med prof. E , vid fyllda 60 år och efter att nader 30 ärs trogen embetsförvaltning hafva grånat i församlingens tjenst, icke anses hafva stadga nog för att bibehälla ett förslagsrum, hvilken prest står då cen inför konungatronen? Mähända skola förseelser, endast angifna men ännu ej bevista, äfven få vittna om en sökandes bristande stadga? Ger ej det kongl. utslaget (vid. Eckl. Tidning för sistl. Maj) anledning il en sådan förmodan, dä man der får läsa, att miuoriteten af stadskonsistorium fästat sig vid detta af -unds domkapitel vid dess betyg gjorda signifikativa tllägg: att ingenting vidare mot honom med bevis sing förekommit? Alltså — om under pågående ansökningstid en sökande skulle inför sitt domkapitel olifva af en bof falskeligen angifven så skulle ej blott domkapitlet genom ett sålunda gjordt tillägg, utan ifven en medsökande genom att deraf begagna sig lyckas att tillbakasätta den oskyldigaste och derjemte mest meriterade. — Hvilken lucka öppnas ej sälunda för intriger och kabaler i presterlig befordringsväg, hvaröfver man tyvärr länge nog klagat! Det torde derföre vara af vigt, att sätta en gräns för allt missbruk och all godtycklig tillämpning af kongl. cirkuläret af den 21 Aug. 1786 genom en nödig förändring och medelst detta uttryckliga tillägg: att så länge en prestman får fortfara med utöfningen af sitt embete, må han ej heller från förslagsrättigheter eller vidare befordran uteslutas. Männe ej det högvördiga ständet skulle finna nödigt att yrka en sädan förändring till förekommande af hvarjehanda obehagligheter, i fall engkristlig medsökande skulle vilja upplifva gamla minnen? Männe ej ständets v. talman, i fall han skulle framdeles önska bestiga en mera lönande biskopsstol, borde yrka en sådan förändring, heldre än att blottställa sig derför att en biskopskandidat, likasinnad med hofpredikanten W., kunde möjligtvis vid en förekommande kollision från Folkets Röst MM 47, för år 1854, hemta skäl att bestrida H. högvördighet stadga och ett oklanderligt uppförande? Männe ej sjelfva ecklesiastikministern, hr doktor Reuterdahl, skulle finna det rädligt och med sin egen fördel öfverensstämmande att i tid tillvägabringa en sädan förändring, så att, i fall han på sin tillämnade reträtt skulle finna sig hågad att söka en högre presterlig befordran, han icke måtte motas i sin befordringsplan af den skymfliga invändningen, att han är 1854 blifvit utan votering utvoterad ur Konungens konselj, till bevis på bristanue stadga i uppförandet. Prestat prevenire, quam preveniri, (Bättre förekomma, än förekommas.) Tiden är dyrbar, och man vet ej hvad snart hända kan. Här i vansklighetens land finnes ingen säkerhet.