13 Sept. Med anledning af den i förra veckan meddelade underrättelsen att sammansatta lagoch ekonomiutskotten beslutat tillstyrka tillåtelse för pastoralexamens afläggande reden vid 28 års ålder och rättighet att vid denna examens afläggande föregående disputationsprofvet få efter fritt val begagna svenska eller latinska språken, hafva vi mottagit tvenne insända artiklar, hvilka vi så mycket heldre meddela, som de utan tvifvel uttrycka det lägre presterskapets åsigter i denna för dess medlemmar så maktpåliggande fråga. Teckningen af de missförhållanden, som uppstå genom pastoralexamens skiljande från prestexamen, är starkt färglagd och icke utan en fläkt af bitterhet; men i det hela torde man svårligen kunna jäfva dess sanning. Inom vårt af kontroller och examensförpligtelser så rikligt välsignade samhälle är presten den. enda embetsman, som för vinnande af befordran till kallets fullständiga utöfning är underkastad ett nytt förhör utöfver det han engång vid sitt inträde i embetet genomgått, och af alla kyrkliga samfund är, såvidt vi känna, det svenska det enda, som ålägger mognade män, ofta grånade gubbar, en formlig examen i vetenskapernas elementer. Särdeles slående synes oss författarens bevisning i afseende på orimligheten deraf, att män, som kanske under flera årtionden på eget ansvar och till allmän belåtenhet förestått pastoralvård, icke skola vara qvalificerade att uppbära inkomsternan för sitt embete, utan såvida de vid framskriden ålder vilja underkasta sig förödmjukelsen att inför män, hvilka tillhöra ett helt annat embetsområde nemligen skolans, ånyo uppläsa barndomslexorna ur latinska grammatikan. Vi meddela i dag den första af artiklarne, som hafva till gemensam öfverskrift Det orättvisa och förnedrande i pasteralexamen. I. Ehuru skolans tjenstemän, för att vinna kompetens till kyrkoherdelägenheter, också äro underkastade pastoralförhör, så taga vi dock icke dem i betraktande, dels derföre att de icke från början tillhöra presterskapet, utan hufvudsakligen deri ingått för att komma i åtnjutande af pension för en helt annan slags verksamhet, dels också derföre ätt det beror på dem sjelfva att slippa pastoralexamen, blott de icke låta viga sig till prester förr än de fyllt 30 år, i hvilket fall prestoch pastoralförhören sammanslås till ett enda. Det är således endast kapellaner och adjunkter och deras presterliga vederlikar som vi här afse, då vi påstå att Pastoralexamensstadgandet är orättvist. Såsom sådant visar det sig ur hvilken synpunk vi än må betrakta detsamma. Vitalade nyss om skolans lärare som, för kompetens till pastorat, blott behöfva undergå ett enda förhör, om de dröja med prestvigningen tillg de uppnått 30 års ålder. Göra vi nu en jemförelse mellan dem och kapellanerna samt adjunkterna, så tränger sig den frågan ovilkorligen på oss, efter hvilken rättsgrund de förre eller skolmännen slippa med blott ett enda förhör, då deremot de sednare måste underkasta sig två, nemligen först det som föregår prestblifvandet, och sedan pastoralexamen för kyrkoherdebefordrans vinnande. Skolmannen, utan öfning i de presterliga embetsgöromålen, uppföres på kyrkoherdeförslag, blott han underkastar sig ett enda förhör; kapellaner och adjunkter deremot, Huru länge, nitiskt, skickligt och välsignelserikt de än må hafva bestridt icke blott de rent Presterliga skyldigheterna, utan äfven de åligganden som särskildt tillhöra kyrkoherdeembetet, måste dock dö som kapellaner, om de icke wvil;a