Aftonbladet – 12 september 1854, sida 2

Hos redaktionen af Aftonbladet anhålles om rum för nedanstående rader. Också en batalj! Under det att flera af Europas länder genljuda af krigstrumpetens hemska smattrande, saknas icke heller exempel äfven i värt eljest så fredliga Sverge, att en och annan liten scen af krigisk natur eger rum, hvartill jag helt nyligen blef vittne i den lilla staden C... Stadd på resa till G—g passerade jag för första gången denna nätta och väl bebyggda stad, Redan vid inträdet inom tullen, tyckte jag mig finna mera hf och rörelse än jag af stadens storlek kunde vänta. Talrika trupper af premenerande, dock nä. stan uteslutande af arbetsklassen, syntes, iklädda sina högtidskläder, ty det var söndag. På gästgifvaregärden rädde mycken liflighet. Att i detta B:chi tempel vinets gud fått emottaga sina rika offer, visade sig klarligen, och följderna deraf uteblefvo heller icke, då en person insläpades på gärden, under det han fick uppbära lufvar, sparkar och hvarjehanda misshandlingar, och ett par andra undergingo ungefär samma öde. Några sansade personer lyckades dock snart hämma oväsendet, och trenne af stadens polisbetjenter infunno sig, för att vidmakthälla ordningen. Jag trodde nu att den lilla tragedien var ut spelt, hvarföre jag begaf mig ut, att taga stadens märkvärdigheter i ögonsigte. Hemkommen, fann jag dock snart att jag misstagit mig, att uppehållet endast var en entre-akt, efter hvars slut den under askan glimmande elden med förökad styrka skulle appblossa. På gärden var en talrik menniskomassa församlad, som under skrik och stoj gaf sin lust att strida tillkänna. Smällen af en äkta svensk örfil var den signal, som lik en elektrisk gnista satte hela assan i rörelse, och ett vildt tumult uppstod. Många af kämparne tumlade öfverända, under det blodet frustade om näsa och mun. En af dem som var oförmögen att resa sig, måste bäras frän platsen. Förgäfves bemölade sig de närvarande pelisbetjenterna att stilla väsendet; deras ord bortdogo i det allmänna sorlet. Modigt höggo de in der striden var som hetast, men cunde intet uträtta. Först sedan de argaste af kämvarne fått sina ansigten riktigt sönderbultade, kurde ugnet återställas. Stadens fiskal, en man som tyck